Kennel Anthems

Jag är ännu mållös. Gårdagen var så oväntad.

Allt börjarde egentligen torsdag då jag åkt för att bada och fixa Adde som skulle ställas nu i helgen. Men saker gick helt galet och jag övervägde att inte ställa, bland annat för att hanterinsträningen inte alls gick bra.
Jag ringde än hit, än dit för att få råd hur jag skulle göra, om det var någon idé att åka, med hund… Hade nog åkt ändå då Amadeuz (Anthems Almighty Amadeus) var anmäld och jag gärna ville se hunden, uppfödd av mig som var först att ställas, på plats.
Jag fick rådet att chansa, åka ändå så pojken åkte in i duschen och fixades som vanligt. Lite klipp av tass, lite kam och fix och så åkte jag hem igen.

På fredag åkte jag buss med Adde till Luleå. Då vi inte fått tag i egen bil till på lördagmorgon kunde jag åka med de som äger både A-kullens pappa Bamze och Amadeuz.
Tack för en rolig helg Monica!
Kvällen var mysig och full av hundprat.

Lördag morgon var vi uppe tidigt, åt frukost, rastade vovvar och susade iväg mot Måttsund och Dvärghundklubbens Nationella hundutställning.
Det var 17 phalèner anmälda, ett stort antal…
Dåligt väder var det. Spöregn mest hela tiden och en blöt fjäril är inte en vacker fjäril…

Fyra fjärilar var anmälda i vårt gäng. Anthems Admired Adagio (Adde), Anthems Almighty Amadeus (Amadeuz), Lupus Gåårs Gabriel (Bamze) och valpen Kätran’s Gunwald (Gunnar). Alla hanar (Amadeuz är dock papillon).
Gunnar var först ut. Blev Andra bästa hanvalp.
Sedan klev jag och Adde in i ringen, ensamma i vår klass. 1-1, CK… Super tänkte jag! Vi blir kanske placerade i Bästa hanhundklass.
Unghanen kom inte, Öppenahanen blev utan CK, och så var det Championernas tur.
Pappa Bamze blev andra bästa championhane med CK, två i den klassen fick CK. alltså var det tre hanar med CK, vi skulle bli placerade i bästa hane. Medan vi gick runt vårt varv, jag och Adde, tillsammans med pappa Bamze och en annan championhane börjar jag inse att de andra hanarna är fullcertade… De kan inte få fler svenska Cert. Om domaren bestämmer sig för att ge Cert, blir det till oss.
Jag skakade, både av regnet och av nervositet, men jag försökte jobba med Adde ändå.
Han var lysande hela vägen och vi blev placerade som andra bästa hanhund, före Bamze. Och då blev nästa chock… Adde slog Bamze! Adde slog pappa!
Hade jag kunnat sätta mig när jag fick Cert-rosetten i handen hade jag nog det. Adde, 10 månader gammal har just fått sitt första Cert.
Regnet spöade ner i backen och nu var jag blöt in på benmärgen, ville inte ha sönder mobilen men passade på att ringa Andreas när jag var under tak och hämtade ut rosetter med mitt sällskap. Jag hade dock inte hämtat ut kritiken så för mig var det bara att vänta.
Men efter det var det stopp. En fyra och en halv månader gammal juniortik som hunnit utvecklas mer slog Adde i Bästa Junior (som de ibland utser på specialutställningar).
Jag var lyrisk och hämtade ut mina rosetter och en pokal för Certet… Min första pokal på en av hundarna.

Men vänta, det var inte över ännu…
Amadeuz återstod i papillonringen. Och det var ett bra tag till han skulle in.
Tack Kicki B för lånet av hörnet i tältet, du är guld värd! Och tack Kicki S för platsen under paraplyet en stund, var dock för kall för att prata.
När man är blöt blir man kall, och när man är kall tvingar kroppen sig själv att skaka, och det var vad som hände mig. Kläder, burar och paraply skyddade hunden bättre än mig, och jag började periodvis okontrollerat skaka. Försökte röra mig, tänka på annat, men så snart jag stannade av skakade jag.
Amadeus och Monica klev in som första papilloner i ringen och fick en etta. Ensamma i klassen blev de också bästa juniorhane, men utan CK.

Jag är så nöjd med helgen, och så tacksam att ha fått låna torra kläder när jag kom in i värmen igen.

Jag har ännu inte fattat det… Att vi kom så långt efter mina tvivel på att åka.
Än mindre har jag förstått att Kennel Anthems första kulls utställda hundar har fått ettor båda två (av tre). Om någon dag kommer jag nog inse det och ta det som extremt bra betyg för min avelsplanering. Hittills kan jag bara säga det högt, utan att det riktigt har sjunkit in.

Elven har friskförklarats. Det var redan i måndags som vi var till veterinären på Djursjukhuset Gammelstad. Nya blodprover togs och alla visade normalvärden.
Så skönt.

Samtidigt som vi var där passade vi på att hälsa på Amadeuz (Anthems Almighty Amadeus) med familj som ju bor i Luleå.
Det var underbart att se syskonen Amadeus och Adde vara tillsammans och busa lite, även fast Adde var lite blyg.
Jag ville ju visa upp Adde för dem, för att visa att det blev en phalène i A-kullen. Fast jag hoppas det blir att träffas igen på Dvärghundklubbens utställning 29 Augusti dit båda Adde och Amadeus är anmälda. Adde går upp mot pappa Bamze, det ska bli spännande att se vad de har att säga om dem båda.

Adde tyckte leonberger Lillen var enorm och kikade lite diskret på honom under lugg. Elven kunde inte vara mer obrydd, de känner varandra sedan tidigare… Gunnar heter en ny phalènevalp familjen har, en vit och svart valp från Kennel Kätran, han och Elven kom riktigt bra överens. Elven är så snäll med små…

Vi tog oss en promenad innan vi åkte hemåt igen, det var så skönt väder…

Igår var vi inte bara till veterinären med Elven, vi passade på att hälsa på Amadeus (Anthems Almighty Amadeus).

Han har vuxit upp till en riktig sötsak. Och så mycket modigare än sist vi hälsade på, då han var i spökperioden.

River och Gina var också med eftersom vi skulle vara borta hemifrån bra många timmar.
Jag är lite osäker om mor och son kände igen varandra. Lite tror jag, för Amadeus fick pussas med henne ganska mycket.
Bamze kände definitivt igen River, och han blev gruvligt besviken att hon inte var i löp…

Amadeus var en lite småblyg valp när han flyttade från oss men det verkar gå bra ändå. Han är en varnare, en som tycker om att prata och låta… Lite som morbror Theo.

Det är underligt, och underbart att alla valparna i A-kullen är så olika, både till sätt och utseende. Alla har till och med olika sätt att dricka vatten…
Jag ska försöka få dem på samma ställe någon gång. Om så en utställning eller annat arrangemang, men att se dem sida vid sida… Kul!

Amadeuz flyttade igår.

Han bor numera i Luleå, tillsammans med sin pappa Bamze. Och hans namn har också fått z i sig…
Får rapporter att det går bara bra där borta, och att han är superduktig på att göra ute. Skönt att höra.

Mer om honom när jag kommer hem från djuraffären. Fick lite sömn ändå inatt. Pojkarna som ännu inte flyttat är duktiga på att hålla oss vakna. De hade sovit rätt mycket i bilen.

Fotograf: Andreas Viklund

River och Bamze hade en till date inplanerad idag. Och allt gick enligt planerna…

Det var tidig morgon när River packades in i bilen och den två timmar långa resan till Luleå startade. Men, som tur är, är hon ju en morgontrött hund så hon sov hela vägen.
Väl framme, efter hon insett att det var Bamze hon hälsade på, var hon så villig, mest hela tiden.
Vi var inomhus den här gången för regnet öste ner. Men det medförde lite mer jobb för Bamze eftersom han halkade på golvet några gånger innan de fick till det. Men så satt det där efter inte allt för lång tid.

River var betydligt lugnare den här gången. Hon försökte inte gå iväg för hon visste ju att det inte var någon idé, hon satt ju fast. Så nu vågade hon till och med kasta en blick på Bamze när han väl satt där. I söndags ville hon mer gömma sig under mina kläder.
Tio minuter satt de den här gången. Sedan gick de runt och bettede sig småkärt. Pussade varandra, de var aldrig långt ifrån varandra.

Nu är vi många som väntar med spänning på om allt detta gav resultat.

River och Bamze hade en date idag… En lyckad date!
De var lite blyga mot varandra till en början, men snart var det igång och lekte och så småningom satt de ihop. De satt ihop i 18 minuter.
En till parning är planerad på tisdag.

Jag håller er uppdaterade.

Matte Monica till Bamze, den tilltänkta hanen till River, hörde idag av sig och berättade att han var ögonlyst med U.A som resultat.
Blev jätteglad… Nu kan jag äntligen på allvar planera hösten med valpkull.
Bamze är bland den charmigaste hund jag träffat. Han har sådan stark personligehet att man inte kan annat är att falla lite för honom och jag är jätteeglad att jag får chansen att föra det vidare till kommande hundar.
Han har fått en egen sida här, för jag tycker han är värd det.

Jag har också bytt Gästbok här på sidan. Den förra boken och jag kom nämligen lite dåligt överens. Den var lite komplicerad att hantera emellanåt…
Skriv gärna en rad i den nya Gästboken!