Kanske man till och med kan kalla det genrep inför kommande parning av Gina.
Men det var en lång resa, speciellt när norrlandståget var försenat och jag missade mina andra anslutningar…
Just nu sitter jag på ett vandrarhem en bit ifrån mina bekanta här nere. Gästrummet hade blivit upptaget, getingar hade kommit på att de skulle flytta in där, och jag är bara tacksam att jag slapp sova med dem.
Igår när jag väl var framme fick jag träffa en skock spetsar. Många av dem är Ginas familj eller släkt. Det var kul, för det jag alltid tyckt har varit egenheter hos Gina har visat sig vara rätt rastypiskt.
Fick också träffa Ginas pappa Troy igen. Han är en ståtlig kille, och som bevis på det blev han SUCH (Svensk utställnings champion) i söndags.
Fick också träffa systrarna Py och Tjorven, phaléner. Py är Elvens mamma, Tjorven är River och Theos mormor. Och så Uffa, papillon som är farmors mor till syskonen.
De börjar bli gamla nu, damerna. Uffa är nog kring 13 år nu, systrarna kring 11. Men jag känner värdighet när jag är kring dem, de har gett mig så mycket om man ser till resultatet jag har där hemma…
Jag fick också träffa några vackra, betydligt större hundar.
Collie, långhåriga, mina drömmars hund och inte blev lusten efter en egen mindre när man fick ha dem kring sig.
Jag fick träffa en nu vuxen avkomma till en favorit (Kimmy) som heter Strimma. Jag fick träffa henne som valp när jag var ner för att hämta Theo, men jag lade inte så mycket märke till henne då. Nu har hon vuxit upp till en skönhet.
Jag fick också träffa kennelns Amerikaner. Yomi, stor, respektingivande men snäll hane. Och Vanessa, pussglad och vacker, ganska ljus i pälsen, men fin. Annars brukar jag vilja ha de sobla väldigt mörka, men hon var riktigt fin…
Jag fick också för första gången i mitt liv vara riktigt nära, klappa och klia en blue merle collietik. Och vilken hund. Jag tror jag är kär! Tittande så klok på en med sitt ena bruna, andra blåa öga. Och vilket ansikte, har aldrig tänkt på hur de blåa ser ut i ansiktet. Teckningen i ansiktet är så läcker… Och jag som alltid sagt ”men aldrig en blue merle”. Nu är färgen definitivt lika mycket med de andra.
Undrar varför jag egentligen sagt så… Måste sett en collie jag stört mig på av någon anledning.
Men samtidigt tycker jag ju endel blåa är fina på bild.
I alla fall…
Idag är pojkarnas dagar. Jag ska få träffa bland andra Gizmo, Ginas halvbror. Han är brun och är det något jag ännu förundras över med spetsarna så är det den varierande kvaliteten i den bruna färgen. Så nu får jag ytterligare ett referensmaterial.
Sedan ska jag få träffa hennes andra klienpojke. En import, black och tan, vid namn Zeb. Stilig på bild, men håller han i verkligheten? (och det tror jag, men något måste man ju säga för att få se dem)… ;)
Kleinpojkar är något jag upplever brist på. Jag sitter och kliar mig i huvudet nu när jag planerar avel på Gina, vet inte var jag ska vända mig. Och helst vill jag ju träffa dem innan parning och inte bara ta något som ser bra ut.
Jag kommer också få träffa samma ägares blå colliehane idag, och jag är rädd att bli totalt såld. Har sett honom på flera bilder och han är fasligt stilig på dem, men det är farligt att bli förälskad.
Hundarna jag nämn finns antingen hemma hos mig, på Kennel Dagsljus eller Ullsåsas Kennel.
Sedan bär det av mot kusten och så ska jag hämta upp en omplacering. En phaléne-pojke som inte kommer bo hos mig, men som jag gärna ser lite oftare än aldrig… Han är Elvens kullbror och han ska flytta till norr.
Och så är det dags att sätta sig på flyget tillbaka till midnattsolens land. Natten är mörk här i skåne… Hunden levereras imorgon.