Kennel Anthems

De tre gossarna från Första kleinkullen flyttade från mig igår. Alla till Norge.
Det var hjärtslitande att plocka ihop valpstationen och se Ginas lite oförstående blick. Men hon verkar ha accepterat det idag. Nu ska vi försöka få tillbaka musklerna på henne, och få ner River i vikt… Promenader står på schemat framöver.

Elven är hemma igen. Veterinärerna har kommit fram till att hon senaste inläggningarna har haft katarrer i magen, alltså en återkommande sak och så klart kan jag inte låta bli att oroa mig för att det ska bli en bestående sak.
Så Elven går nu på specialfoder (Royal Canin Sensitivity Control) och så har hon fått magsårsmedicin så att magen inte retas mer utan får läka ut ordentligt. Hon ska alltså inte äta så mycket utöver det fodret närmsta tre veckorna.

Kanske ni ser att en ny hund finns under hundar i menyn… Collien Mana.
Mina drömmar ska alltså komma att bli sanna. Jag ska få mig en egen collie att träna med. Min första, egna (delad med sambon), stora hund!
Jag hämtar henne första helgen i februari, samma helg då Jokkmokk har sin årliga vintermarknad.
Men oj vad jag längtar!

Och jo, till sist. Hushållet har nu en systemkamera som vi hoppas lära oss snart så hemsidan kan hållas uppdaterad med högupplösta bilder…

Vi firade valparnas 8 veckorsdag med bad!
Och dessa valparna är lika söta blöta som papillonvalpar! Vansinnigt så stora öron de får helt plötsligt:

Igår var vi till veterinären för vaccinering, ID-märkning, besiktning och ögonlysning.
Allt gick superbra och ögonen var helt ok.
Även övriga besiktningen gick bra och veterinären kunde känna sex kulor. Seger! Det är ju det som är mest oroande med pojkar som planeras ställas på utställning, att de inte ska få ner sina kulor…

Och inte var de rädda för veterinären heller. Han tittade nämligen allra sist på rörelserna på varje valp och det sker ju löst på golvet och alla valparna sprang framåt mot veterinären utan minsta rädsla. De släpper alltså väldigt snabbt eventuell osäkerhet de fått vid människor. Superbra!

Veterinären kidnappade också en a valparna… Whiskey blev en favorit och han tog helt sonika honom under armen och gick med orden ”Jag måste bara visa min kolega…”.
Lite orolig hann jag bli, han var borta en bra stund. Men jag gissar att han inte bara visade en kolega utan att han blev hindrad efter vägen av fler!

Alla valparna kommer flytta på fredag. Oj så ont jag kommer ha i magen när alla åkt och jag får plocka ihop valpstationen, och jag undrar hur Gina kommer reagera… Helt plötsligt är alla barnen borta. Som tur är har hon inte längre mjölk…

Idag vet jag inte vad vi ska hitta på riktigt. Troligtvis blir det en jakt på den perfekta bilden, bilden som jag alltid kan titta på för att minnas deras personlighet och egenheter.

Tiden gick fort, som vanligt.
En blinkning från det att de öppnat ögonen och de är redo att flytta hemifrån!
Nu får jag behålla i alla fall två av dem nästan en vecka extra. Whiskey och November flyttar samtidigt till helgen som kommer.
Alpha har kanske en ägare också, men vi måste komma fram till om leveransen kan ske praktiskt. Tills dess får han stå kvar som till salu…

Imorgon är det tid hos veterinären. Dags för vaccinering, veterinärbesiktning och så klart den alltid lika oberäkneliga chip-märkningen. Vad jag menar med oberäknelig kan besvaras med en fråga. Vem kommer pipa, skrika, tjuta? Det går aldrig att räkna ut, men med tanke på att alla är hanar tror jag två av dem kommer protestera…
Jag planerar också att ögonlysa valparna innan leverans och rekommendera att de gör det igen ändå när de är vuxna.

Nu ser det ut som att alla valparna kommer flytta utanför sverige och visst känns det i hjärtat! Kommer jag få se dem någonsin igen?
Jo, nog ska jag väl se till att jag får det.

Nya bilder på pojkarna kommer imorgon. Jag planerar att fota dem i dagsljuset ute imorgon när allt är klart hos veterinären.
Idag väntar ett bad för dem, de var lite vilda igår och blev skitiga (bokstavligt)…

Jag ser att jag missat att lägga ut förra veckans filmklipp på när valparna var ute i dagboken, så den kommer nu, en vecka sen:

I tisdags (14 april) flyttade Anthems Amazing Armin till ett eget hem.

Och visst var det med lite sorg i hjärtat man packade in honom i bilen för att leverera honom hem till sin nya familj.
Men väl där, när man fick se hur han skulle bo och så, släppte mycket av oron för hans framtid. Så länge han kommer överens med sin nya ”storebror Gismo”, (även det en papillon) kommer han att få det hur bra som helst.

Har fått rapporter om att första natten och dagen i sitt nya hem gått bra och att hundarna kommer överens. Och det är en lättnad att höra.
Men man kan ju ännu inte räkna bort att något kan slå slint… Han är ju ändå en slyngel, i alla fall i den åldern de börjar testa lite… Och han har ett stort ego när han är trygg i en miljö, det har vi ju sett här hemma.

Innan han levererades stannade vi till hos Kjell, delägare till Theo och Adde, så syskonen skulle få busa lite. Och nog blev det bus…
(med på bilden är också baken på mamma River, även Theo vad med med var inte på lekhumör och satt mest och surade…)

Nu önskar jag ägarna till Armin (eller vad hans namn än kommer bli) ALL LYCKA i framtiden, och det är bara att höra av sig med stora som små frågor, eller bara små roliga historier…

Idag flyttade Adde hem till Kjell och Theo.

Det har dröjt lite för att vi ville vänta in 12 veckor vaccinationen och sedan krockade det och Kjell blev upptagen. Han hade inte tiden att vara hemma nog mycket för att kunna se så att Theo och Adde gick bra ihop.

Men nu är han där, och jag tror det kommer gå super. Det tar ju sin lilla tid för Theo att vänja sig, men samtidigt tror jag han kommer tycke det är kul att ha någon att springa ifrån under sina papiss-ryck.

Fotograf: Kjell Viklund. (Klicka på bilderna för att få större versioner)

Amadeuz flyttade igår.

Han bor numera i Luleå, tillsammans med sin pappa Bamze. Och hans namn har också fått z i sig…
Får rapporter att det går bara bra där borta, och att han är superduktig på att göra ute. Skönt att höra.

Mer om honom när jag kommer hem från djuraffären. Fick lite sömn ändå inatt. Pojkarna som ännu inte flyttat är duktiga på att hålla oss vakna. De hade sovit rätt mycket i bilen.

Fotograf: Andreas Viklund