Kennel Anthems

Igår var jag och Elven borta och besökte en bekant. Elven hittade där kycklingben, men jag trodde inte hon fått i sig några.

Men idag på förmiddagen mådde lillgumman så illa och ju mer hon kräktes, desto mer blodblandat blev det.
Så jag trodde det värsta, det hade ändå gått 20 timmar sedan hon eventuellt fått i sig benen, men även veterinär trodde något var fel och bad oss komma in till djursjukhuset (i Gammelstad).
Vi ilade iväg och Elven kräktes inte mer i bilen efter vägen.

Väl där klämdes och kändes det, och sedan in i röntgen och vidare till provtagning där de satte kanyl för Elven var så uttorkad att de ville ge extra vätska och näring.

När prover var tagna och kanylen var på plats kom veterinären med röntgenplåten och visade att inget ben eller flisa satt i mage eller tarm. Däremot såg det inte ut som det skulle i övergång mellan mage och tarm och hon misstänkte påverkan på bukspottkörteln.
Min första tanke var ”igen?” eftersom proverna i höstas även de visat dåliga värden på just den körteln och det informerade jag om.

Elven lades in utan diskussion. Jag har inte fått veta provsvaren från snabbtesten och de skulle ta ett nytt, mer exakt test imorgon så jag antar att jag får veta hur illa det är imorgon på telefontiden. Men eftersom jag vid detta laget känner deras rutiner tror jag inte jag får hem henne förrän tidigast lördag.

Förhoppningsvis blir hennes problem med bukspottkörteln ordentligt utredda och vi kan finna en lösning till det. Med foderbyte eller medicin eller vad annat det kan vara, bara min äldste får vara frisk…

Elven har friskförklarats. Det var redan i måndags som vi var till veterinären på Djursjukhuset Gammelstad. Nya blodprover togs och alla visade normalvärden.
Så skönt.

Samtidigt som vi var där passade vi på att hälsa på Amadeuz (Anthems Almighty Amadeus) med familj som ju bor i Luleå.
Det var underbart att se syskonen Amadeus och Adde vara tillsammans och busa lite, även fast Adde var lite blyg.
Jag ville ju visa upp Adde för dem, för att visa att det blev en phalène i A-kullen. Fast jag hoppas det blir att träffas igen på Dvärghundklubbens utställning 29 Augusti dit båda Adde och Amadeus är anmälda. Adde går upp mot pappa Bamze, det ska bli spännande att se vad de har att säga om dem båda.

Adde tyckte leonberger Lillen var enorm och kikade lite diskret på honom under lugg. Elven kunde inte vara mer obrydd, de känner varandra sedan tidigare… Gunnar heter en ny phalènevalp familjen har, en vit och svart valp från Kennel Kätran, han och Elven kom riktigt bra överens. Elven är så snäll med små…

Vi tog oss en promenad innan vi åkte hemåt igen, det var så skönt väder…

Elven kom hem redan på söndag eftermiddag. Hon är väldigt mycket piggare nu än när vi lämnade henne på Djursjukhuset. Hon har inte kräkts under hela tiden där, men då har hon ju också fastats och fått närings och vätskedropp. Inte mycket i magen att kräkas upp alltså.

Nya prover ska tas på torsdag eller måndag. Hon behöver få upp vätskan och näringen i kroppen så det inte missvisar något på proverna p.g.a. det. Då ska levervärdena kollas upp och har de blivit bättre behöver vi inte ta någon leverbiopsi ännu. Det är ju ändå ett ingrepp på kroppen och jag är bara glad om hon kan tillfriskna utan att behöva ta det.
Hon går på Royal Canins, Veterinary Diet – Hepatic för hundar med leversjukdomar och hon ska äta det i en-två månader till.

Elven är lite rolig. Hon har alltid ratat levergodis och annat med leversmak, men sedan hon börjat få den här maten, som till stor del innehåller fågellever, så slukar hon allt med lever. Hon har också en enorm matlust, försöker väl äta tillbaka allt hon missade under dagarna hon var sjuk.

Vill till sist tacka Micke som kunde ställa upp och köra oss och hämta Elven. Jag är evigt tacksam för att vi i paniken denna gång och tidigare fått låna bil…

Elven lades in på Djursjukhuset Gammelstad igår, och jag saknar henne enormt.

Allt startade i onsdags med att hon började må illa och kräktes en massa. Maten togs bort och hon fick bara vatten.
På torsdag hade det inte gett med sig, hon fortsatte kräkas och fick knappt behålla vattnet ens så jag ringde veterinär och vi fick en tid på fredag.

Igår åkte vi in till djursjukhuset och tog prover. Och de visade inte bara på vätskebrist utan även dåliga levervärden och värden på bukspottkörteln som låg alldeles på gränsen till att kallas dåliga.
Så Elven blev inlagd för att få bukt med kräkningarna och vätskebristen. Och så snart hon är ordentligt på benen ska vi reda ut varför de andra värdena är dåliga…
Men idag fick hon inte komma hem. Hon ville inte dricka eller äta själv på förmiddagen.

Jag hoppas det är något som går att fixa relativt smärtfritt. En sexårig hund är inte gammal, även om hon ser ut att vara det eftersom hon är så grå redan. Jag kommer kämpa för att få ha henne kvar, så länge hon inte lider…

Uppdatering kommer när jag få veta mer…

Igår kom provsvaren på Elvens biopsiprover. Men de sa inte så mycket.

De kunde bara hitta en felbalans i produktionen av könshormoner, vilket jag tycker är rätt logiskt eftersom hon är kastrerad…

Jag ska ringa veterinären på tisdag och höra mig för vad jag ska göra härnäst. Tycker hon åtminstone kan få någon salva för de perioderna hon har klåda.

Igår var det dags igen. Elven hade tid hos veterinären, kan väl kalla det hundtandläkaren…

Senast vi var till Djursjukhuset Gammelstad för just ärendet munsanering på Elven var i september. Alltså inte så länge sedan…
Det är tråkigt att Elven får tillbaka tandsten så snabbt, och jag ska göra nya försöka att lära henne acceptera tandborsten… Om det kan göra att vi inte behöver söva Elven så ofta är det en vinst.

Tack och lov gick narkos och tandstensborttagning bra, trots många operationer av andra hundar samtidigt.

Innan hon fick komma in till operationssalen, under vägning och så, nämnde jag att hon har hudförändringar och hårbortfall på vissa ställen, och veterinären kunde tänka sig att passa på att titta närmare på dem under tiden Elven var sövd.
Det visade sig betyda att titta riktigt nära…
Det var en hund rakad både här och var som kom tillbaka till mig. Hudbitar saknades också och stygn sticker fram mitt på de rakade områdena.
Hon ser inte klok ut! Men, vad gör det…
Om någon vecka är det planerat att klippa ner henne igen, för sommarens aktiviteter i skogen. Vi ska nämligen göra ett nytt försök på anlagsprovet i viltspår.

I alla fall. Hittar de något i huden kanske det går att fixa. Hittar de inget är det ju lite tryggare också, då vet jag ju vad det inte är…

Tio – fjorton dagar skulle det ta innan provsvaren kommer. Det kommer vara lite orolig tid, men nu är det i alla fall gjort…

Så var den första kullen född.
Tre stora, starka killar föddes igår vid lunch.

Klockan sex igår morse fick River sina första värkar och en halvtimme senare kom vattenblåsan.
Men sedan, sedan kom inget alls, trots starka värkar…

Två timmar gick sedan vattenblåsan så ringde först till distriktets vet. Men satt en valp verkligen fast, som jag anade så kunde inte han göra något… Så det vara bara att sätta sig i telefonkö hos Gammelstads djursjukhus.

Veten jag fick prata med sa att jag med tanke på att jag befann mig 14 mil bort och att det redan tagit två timmar, med en gång skulle sätta mig i bilen och komma, och det vi gjorde.

Väl framme blev det kläm och känn och röntgen, och visst satt det en valp fast, en stor en…
Under tiden plåten framkallades hade dock River fått så kraftiga värkar att en fosterblåsa började synas på henne, så när veten kom tillbaka med plåten bad jag henne känna om den ev kunde komma ut ”vanliga” vägen.
Men icket, den låg fel och hade inte en chans att komma ut den vägen.

Så, jag fick se min River bäras bort och in på operation för att snittas.

En knapp timme senare kommer vet och säger att det gått bra, att tre hanar sett dagens ljus, alla valpar som fanns i magen levde.
River var dock lite medtagen så hon fick stanna en stund till inne på uppvaket.
Så, innan valparna hade burits ut till ett rum vi kunde vara i, fick de mest inblandade i historien, Andreas, pappa och hanhundsägaren lugnande samtal.
Valparna däremot bars ut i en kuvösliknande grejj. Tre enorma papissvalpar låg där i.
De protesterade. Visst var det varmt och gott, men de ville ha mat! De ville ha sin mamma som ännu inte var där.
Kirurgen som snittat River kom ut och berättade vem som suttit fast och att allt gått bra under operation och visade hur vi skulle hålla igång cirkulationen på valparna tills dess att River kunde ge dem mat.
Och det jag gjorde. Valparna väsnades och protesterade vid mitt gnuggande, men det visade ju bara att de fått mer energi…

En sköterska kom med River och sköterskan berättade att hon sett normalstora papillonvalpar och dessa (mina tre pojkar) var enorma i jämförelse.

River var halvt vaken, halvt inte. Hon tittade trött på det underligt låtande små varma pälsklädda sakerna som lades vid hennes mage, en kunde hon pussa på. Men sedan gav hon mig bara en förvirrad blick och lade sig att fortsätta sova.
Tio minuter fick valparna äta, sedan packade vi in oss i bilen och styrde hem.
Jag med valparna inne i tröjan för River hade lite frossa och fick ligga under en filt. Hon var även ostadig och rullade endel hit och dit.
Efter halva Resan hade hon dock kvicknat till och funderade varför mattes tröja lät så konstigt.
Hon fick ha en valp åt gången att dutta lite med under resterande resa, bara för att de skulle binda sig till varandra redan då.

Och så var vi hemma och husse fick valparna i sina kläder istället medan jag tog hand om River på kisstur, duschade av henne blodet som var kvar i pälsen efter snittet och städade valpstationens kaos som vi lämnat i hast på morgonen.
Jag vägde valparna innan jag lade ner dem till River. De vägde mellan 212-235g… Normalt väger de kring 150g har jag för mig.
De hade varit omöjligt för henne att föda fram på egen hand…

River slog sig snabbt till ro, en visste väl inte egentligen hur hon skulle sitta eller ligga för att lättast skydda, pussa och mata dem.
Jag och Andreas har gått skift hela tiden för att vakta River, för hon har inte riktigt velat lämna navlarna eller sitt snitt ifred.

Sömn har det inte blivit mycket av. River gick ju ett dygn med låg temp innan hon började krysta, så ingen sömn den natten, och natten före det kunde jag inte sova för oron att något skulle gå fel höll mig vaken.
Jag är ännu rätt sliten efter skiftgång inatt. Och så behövde ju alla mjuka saker från valpningens alla skeden tvättas. Det kom endel vatten från vattenblåsan och det rann även fostervatten ur River under bilresan. Och så klart fanns ingen annan tvätttid än nu på morgonen…

River är så tunn nu. Det är ovant att lyfta henne efter att ha känt 5 kilostyngden en tid.
Hon måste haft enormt mycket fostervatten…

Just nu ligger River på sidan och sover och alla valparna äter.

Valp 1
Det var han som satt fel. Han vägde 222 gram.
Han har samma teckning som sin mor och en liten bonusfläck. Han har Rivers vita i ansiktet, lite bredare dock, men han har också hennes fläck vid höften, fast på motsatta sidan.
Han har även en fläck vid svansen, som sin far, men valpens fläck går lite längre ut på svansen tror jag…

Valp 2
Den här var den minsta med 212 gram, inte för att 10 gram gjorde honom så mycket mindre.
Han har ett vitt parti som går hela vägen från nos, över hela huvudet och kopplas samman med det vita på halsen. Han har tre fläckar på kroppen, en mitt på ryggen, en vid ena ”armen” och en vid svansroten.

Valp 3
Den här var störst med 235 gram.
Låt er inte luras av hur teckningen på huvudet ser ut nu… Den lilla pricken kommer att växa ihop sig med den övriga pigmenterade delen och han kommer få en fin bläs.
Övrig teckning är mycket lik valp 1:s. Även valp 3 har Rivers höftfläck, fast på fel sida, och han har pappas fläck vid svansroten…

Det var ett äventyr och nu är jag en erfarenhet rikare. Nu ska vi se hur resten av resan går…

River ultraljudades den 17:e och hon visade sig vara dräktig. Veterinären kunde se tre valpar, men det kan ju förändras till fler eller färre innan det är dags.
Det gjordes på Djursjukhuset Gammelstad.

Vi har redan ställt iordning valpstationen i sovrummet. Vill ju att River ska tycka om att vara där och inte känna sig totalt instängd när det väl är dags att bosätta sig där. Och hon verkar trivas rätt bra…

Jag vägde River idag och hon har gått upp nästan ett halvt kilo.
Magen är mysigt rund och spenarna är snart stora som gelehallon.

Det är kring 20 dagar kvar nu…