Kennel Anthems

Jag är ännu mållös. Gårdagen var så oväntad.

Allt börjarde egentligen torsdag då jag åkt för att bada och fixa Adde som skulle ställas nu i helgen. Men saker gick helt galet och jag övervägde att inte ställa, bland annat för att hanterinsträningen inte alls gick bra.
Jag ringde än hit, än dit för att få råd hur jag skulle göra, om det var någon idé att åka, med hund… Hade nog åkt ändå då Amadeuz (Anthems Almighty Amadeus) var anmäld och jag gärna ville se hunden, uppfödd av mig som var först att ställas, på plats.
Jag fick rådet att chansa, åka ändå så pojken åkte in i duschen och fixades som vanligt. Lite klipp av tass, lite kam och fix och så åkte jag hem igen.

På fredag åkte jag buss med Adde till Luleå. Då vi inte fått tag i egen bil till på lördagmorgon kunde jag åka med de som äger både A-kullens pappa Bamze och Amadeuz.
Tack för en rolig helg Monica!
Kvällen var mysig och full av hundprat.

Lördag morgon var vi uppe tidigt, åt frukost, rastade vovvar och susade iväg mot Måttsund och Dvärghundklubbens Nationella hundutställning.
Det var 17 phalèner anmälda, ett stort antal…
Dåligt väder var det. Spöregn mest hela tiden och en blöt fjäril är inte en vacker fjäril…

Fyra fjärilar var anmälda i vårt gäng. Anthems Admired Adagio (Adde), Anthems Almighty Amadeus (Amadeuz), Lupus Gåårs Gabriel (Bamze) och valpen Kätran’s Gunwald (Gunnar). Alla hanar (Amadeuz är dock papillon).
Gunnar var först ut. Blev Andra bästa hanvalp.
Sedan klev jag och Adde in i ringen, ensamma i vår klass. 1-1, CK… Super tänkte jag! Vi blir kanske placerade i Bästa hanhundklass.
Unghanen kom inte, Öppenahanen blev utan CK, och så var det Championernas tur.
Pappa Bamze blev andra bästa championhane med CK, två i den klassen fick CK. alltså var det tre hanar med CK, vi skulle bli placerade i bästa hane. Medan vi gick runt vårt varv, jag och Adde, tillsammans med pappa Bamze och en annan championhane börjar jag inse att de andra hanarna är fullcertade… De kan inte få fler svenska Cert. Om domaren bestämmer sig för att ge Cert, blir det till oss.
Jag skakade, både av regnet och av nervositet, men jag försökte jobba med Adde ändå.
Han var lysande hela vägen och vi blev placerade som andra bästa hanhund, före Bamze. Och då blev nästa chock… Adde slog Bamze! Adde slog pappa!
Hade jag kunnat sätta mig när jag fick Cert-rosetten i handen hade jag nog det. Adde, 10 månader gammal har just fått sitt första Cert.
Regnet spöade ner i backen och nu var jag blöt in på benmärgen, ville inte ha sönder mobilen men passade på att ringa Andreas när jag var under tak och hämtade ut rosetter med mitt sällskap. Jag hade dock inte hämtat ut kritiken så för mig var det bara att vänta.
Men efter det var det stopp. En fyra och en halv månader gammal juniortik som hunnit utvecklas mer slog Adde i Bästa Junior (som de ibland utser på specialutställningar).
Jag var lyrisk och hämtade ut mina rosetter och en pokal för Certet… Min första pokal på en av hundarna.

Men vänta, det var inte över ännu…
Amadeuz återstod i papillonringen. Och det var ett bra tag till han skulle in.
Tack Kicki B för lånet av hörnet i tältet, du är guld värd! Och tack Kicki S för platsen under paraplyet en stund, var dock för kall för att prata.
När man är blöt blir man kall, och när man är kall tvingar kroppen sig själv att skaka, och det var vad som hände mig. Kläder, burar och paraply skyddade hunden bättre än mig, och jag började periodvis okontrollerat skaka. Försökte röra mig, tänka på annat, men så snart jag stannade av skakade jag.
Amadeus och Monica klev in som första papilloner i ringen och fick en etta. Ensamma i klassen blev de också bästa juniorhane, men utan CK.

Jag är så nöjd med helgen, och så tacksam att ha fått låna torra kläder när jag kom in i värmen igen.

Jag har ännu inte fattat det… Att vi kom så långt efter mina tvivel på att åka.
Än mindre har jag förstått att Kennel Anthems första kulls utställda hundar har fått ettor båda två (av tre). Om någon dag kommer jag nog inse det och ta det som extremt bra betyg för min avelsplanering. Hittills kan jag bara säga det högt, utan att det riktigt har sjunkit in.

Dagen idag har varit helt galen.
Det har varit utställning i närheten. Närmare bestämt i Gällivare där min lokala kennelklubb ligger.
På morgonen packade vi in oss i bilen och for iväg. Vi var igenom veterinär och vaccinationskontrollen och hittade vår ring perfekt till när domaren presenterades. Så det var bara att sätta sig ner och vänta på vår tur.
Det var en hög chihuahua före oss men tiden gick ändå fort.

Så blev det dags för Theo att visas upp. Min lilla showkille…
Han sköter sig så exemplariskt i ringen, så länge han inte ser husse utanför.
Han fick först sin kvalitets 1:a och fick gå in igen och placerade sig som bästa unghunds hane med CK.
Ut ur ringen igen och vänta på att hanarna med CK skulle kallas in igen.
Väl inne igen steg spänningen för bara två hanar hade fått CK och helt plötsligt fanna chansen för mitt första efterlängtade cert. Och det kom också… Theo placerades etta i Bästa hanhundsklass.

Så blev det syster Rivers tur.
River skötte sig även hon utmärkt i ringen och på bordet.
Även hon fick sin 1:a i kvalitet och blev bästa unghundstik med CK. Ut ur ringen och vänta och så in igen.
Fyra tikar hade fått CK och River placerades som 2:a bästa tik med R-CACIB.

Dags för BIR och BIM och Theos tur i ringen igen.
Han blev BIM occh matte fick äntligen slappna av, gå ur ringen och fira med Theos båda hussar (även foderhusse). Mitt första cert på en egenägd hund, ett steg närmare SUCH…
Jag tror inte jag har smält det ännu. Jag vänder mig om och blir förvånad av färgerna på rosetterna som nu hänger på väggen.

Har redan fått en hel hög gratulationer. Blir lite förvånad av hur snabbt det kunde spridas.
Nästa gång jag skriver här har förhoppningsvis en ny, fyrbent familjemedlem flyttat in… Jag träffar fina Gina på måndag eftermiddag, kommer hem på torsdag mitt på dagen.