Kennel Anthems

Resan är bokad, söndagen spenderas på Uppfödarmöte i Stockholm arrangerat av Papillon-Ringen.

Jag har velat om jag ska fara eller inte ända sedan jag såg att detta möte skulle vara. Men tillslut insåg jag att om jag INTE skulle fara skulle jag ångra mig i efterhand och då är det ju lika bra att åka när jag fick en lucka.

Jag åker tåg ner, för det fanns inga flyg som passade riktigt. Det är ju afton på lördag och söndag i dubbel bemärkelse (pingstdagen) på söndag. Och jag gillar att åka tåg.
Men hem flyger jag på söndagnatt. Måste återhämta mig på måndagen och inte sitta gungande på ett tåg. Veckan är nämligen smetad med planer. Ska jobba på djuraffären, ska på möten och DM tävlingar (försvarsmaktshundar) under helgen.

Mötet kommer informera om mycket. Det kommer diskuteras PRA i timmar kan jag tro. Det har nämligen forskats fram ett DNA-test som hittar en av typerna av PRA på fjärilshundarna. Frågan är hur mycket vi ska lägga ner på detta testet, och även på fortsatt ögonlysning eftersom fjärilshundarna har konstaterats ha två olika typer…
Även patellan kommer tas upp, samt hur köpekontraktet bör skrivas eftersom papillon och phaléne föds i varandras kullar. Och blåsljud på valpar, där har jag ju lite inblick eftersom jag haft just en sådan i min kull.

Jag ser fram emot detta. Ska bli kul att höra andras åsikter och förhoppningsvis få mer information om hur statistiken ser ut för hälsoprogrammet och patellan.

Den 1:a april hade jag en tid bokad för Armin hos veterinären för utredning av hans blåsljud. Dessvärre blev veterinären sjuk och det blev uppskjutet till 6:e… idag.

Nervös var väl bara förnamnet på vad jag var. Hur allvarligt kunde det vara? Det var ju absolut för mycket att hoppas på att hjärtat växt ihop helt!

Så, under igår kväll började det tjorva med bilen. Helt plötsligt stod vi utan bil som kunde ta oss till Djurkliniken.
Tack och lov kom räddaren i nöden, Mikael, till undsättning och kunde låna ut sin bil. Tack så mycket, tror inte jag hann säga det.
Och tack Kjell som körde…

I alla fall.
Vi packade oss in i bilen vid lunch idag och styrde mot Öjebyn och en hjärtspecialist.
Resan var lång, för både mig och Armin. Han har så sällan åkt bil som ensam hund, han är van att ha någon kompis eller mamman med.

Men så kom vi fram och hittade till nya lokalerna, Djurkliniken Öjebyn.
Superfint har de fått det, och stort!
Kliver in, 15 minuter innan bokad tid och får komma in till veterinär sju minuter senare.
Jag förklarar läget. Armin hade ett lindrigt blåsljud på vänster sida vid besiktning vid 8 veckor, det var ännu kvar vid 12 veckor. Nu är han snart 6 månader och jag vill reda ut hur allvarligt det är.

Armin var väldigt blyg för doktorn till att börja med. Han höll ju läskiga saker på bröstkorgen på honom, det går ju bara inte ann! Men han lugnade sig och var nära att pussa veterinären när han stod som intensivast och lyssnade.

Veterinären tittar upp och berättar att han nu inte kan höra något blåsljud, inte på någon sida. Att Armin nu är utan blåsljud.
Åh, vad det var skönt att höra!

Så, då fick han genomgå en ny besiktning och gick igenom den utan anmärkning. Enda texten som i övrigt går att läsa är att han har två testiklar och att han på övriga anmärkningar är en ”Trevlig hund”.
Nu är han redo att flytta hemifrån i början av nästa vecka!