Mana, ett charmtroll!
Ett dygn har jag varit här i skåne nu… Ett intensivt dygn!
Mycket hundfolk att prata med har kommit och gått. Har pratat med tre Ewa:or, både ”in real” och via telefon. Otroligt roligt när man bara haft internet-identiteter på två av dem tidigare, nu har en ett ansikte och båda röst (och tredje Ewa är min uppdfödare).
”Så, Mana då?” gissar jag att ni tänker…
En bedårande liten sak. Fångade mitt hjärta rejält genom att göra precis som sin mor gjorde första gången mitt hjärta smälte för collie… Hon lade nosen mot min näsa och bara tittade undrande på mig, och vips var jag kär!
Tidigt (kring sju tror jag det var) imorgon åker jag härifrån till flyget. Sedan kommer vi till Arlanda och där får jag vänta i fyra och en halv timme innan planet till norr lyfter. Men det finns nog att göra under den tiden. Rasta och mysa i ett hörn någonstans på flygplatsen. Väl nere på marken på Luleå Airport väntar husse och svärfar och då blir det bil de sista milen hem. Är väl hemma kring åtta kanske och då ska övriga flocken få bli sur på mig igen för att jag kommer hem med ”unge”! Men det tar nog inte länge innan det är förlåtet…
Ska jag vara ärlig är alla valparna som är kvar bedårande och jag är säker att de tre valparna som flyttade igår också var det. Man hade ju bara ögon för sin egen…
Kanske jag ändå smyger ner den minsta hanen i väskan också, så söt!
Mana är nu enda tiken kvar i valphagen… En tjej mot fem killar men det sköter hon fint, hon är minst lika busig och kan nog tjuvnypas hon med…
Fem hanar kvar på kennel Dagsljus alltså, och även Ulrika på Ullsåsa har valpar kvar (tror det finns tikar kvar där).
Jag ser gärna att det kommer fler collieaktiva till Jokkmokk… Någon sugen? ;)
