Vad är det de säger?
… Inget är som väntans tider?
Nu är det snart dags för Ginas små att komma. Hon är på dag 60 idag, och de bör födas i helgen. Dessvärre verkar det inte bättre än att vi får nya grannar i lägenheten bredvid också i helgen, så frågan är om Gina kommer kunna slappna av…
Inatt var Gina på äventyr…
Tidigt på morgonen vaknade jag av att hon hässjade, flämtade alltså ordentligt. Yrvaken tror jag att valpningen är närstående och tänder lampan och tittar in i valphagen… Döm av min förvåning när jag inte ens ser en svart spets där…
Hon var i valplådan, dock intrasslad under täcken och filtar, och hon var fast där under och ordentligt stressad, nästan påväg in i chock, därav flämtandet…
Man hon markerade inte med skall eller gnäll… Hoppas det inte händer igen…
Jag fick hur som lös henne rätt snabbt och lyckades lugna henne och hon är inte rädd för valplådan nu heller. Hon sover ömsom i den, ömsom på golvet när det blir för varmt.
Min huvuddator är på rep, den är saknad… Typiskt att datorn ska gå sönder just när man behöver den, när man inte har mycket planerat annat än att vara instängd med Gina i sovrummet. Och inte kan jag se på DVD:er nu, reservdatorn är en mini-PC utan CD möjligheter.
Annars är det lite mossigt med mig. Jag är förkyld, har inte direkt feber idag men ändå en grad över min normaltemp…
Har ont i halsen mest hela tiden och periodvis tappar jag rösten. Men jag håller mig ändå uppe och igång, vakande över den blivande mamman.
Allt för hennes skull…
