Kennel Anthems

De tre gossarna från Första kleinkullen flyttade från mig igår. Alla till Norge.
Det var hjärtslitande att plocka ihop valpstationen och se Ginas lite oförstående blick. Men hon verkar ha accepterat det idag. Nu ska vi försöka få tillbaka musklerna på henne, och få ner River i vikt… Promenader står på schemat framöver.

Elven är hemma igen. Veterinärerna har kommit fram till att hon senaste inläggningarna har haft katarrer i magen, alltså en återkommande sak och så klart kan jag inte låta bli att oroa mig för att det ska bli en bestående sak.
Så Elven går nu på specialfoder (Royal Canin Sensitivity Control) och så har hon fått magsårsmedicin så att magen inte retas mer utan får läka ut ordentligt. Hon ska alltså inte äta så mycket utöver det fodret närmsta tre veckorna.

Kanske ni ser att en ny hund finns under hundar i menyn… Collien Mana.
Mina drömmar ska alltså komma att bli sanna. Jag ska få mig en egen collie att träna med. Min första, egna (delad med sambon), stora hund!
Jag hämtar henne första helgen i februari, samma helg då Jokkmokk har sin årliga vintermarknad.
Men oj vad jag längtar!

Och jo, till sist. Hushållet har nu en systemkamera som vi hoppas lära oss snart så hemsidan kan hållas uppdaterad med högupplösta bilder…

Vi firade valparnas 8 veckorsdag med bad!
Och dessa valparna är lika söta blöta som papillonvalpar! Vansinnigt så stora öron de får helt plötsligt:

Igår var vi till veterinären för vaccinering, ID-märkning, besiktning och ögonlysning.
Allt gick superbra och ögonen var helt ok.
Även övriga besiktningen gick bra och veterinären kunde känna sex kulor. Seger! Det är ju det som är mest oroande med pojkar som planeras ställas på utställning, att de inte ska få ner sina kulor…

Och inte var de rädda för veterinären heller. Han tittade nämligen allra sist på rörelserna på varje valp och det sker ju löst på golvet och alla valparna sprang framåt mot veterinären utan minsta rädsla. De släpper alltså väldigt snabbt eventuell osäkerhet de fått vid människor. Superbra!

Veterinären kidnappade också en a valparna… Whiskey blev en favorit och han tog helt sonika honom under armen och gick med orden ”Jag måste bara visa min kolega…”.
Lite orolig hann jag bli, han var borta en bra stund. Men jag gissar att han inte bara visade en kolega utan att han blev hindrad efter vägen av fler!

Alla valparna kommer flytta på fredag. Oj så ont jag kommer ha i magen när alla åkt och jag får plocka ihop valpstationen, och jag undrar hur Gina kommer reagera… Helt plötsligt är alla barnen borta. Som tur är har hon inte längre mjölk…

Idag vet jag inte vad vi ska hitta på riktigt. Troligtvis blir det en jakt på den perfekta bilden, bilden som jag alltid kan titta på för att minnas deras personlighet och egenheter.

Tiden gick fort, som vanligt.
En blinkning från det att de öppnat ögonen och de är redo att flytta hemifrån!
Nu får jag behålla i alla fall två av dem nästan en vecka extra. Whiskey och November flyttar samtidigt till helgen som kommer.
Alpha har kanske en ägare också, men vi måste komma fram till om leveransen kan ske praktiskt. Tills dess får han stå kvar som till salu…

Imorgon är det tid hos veterinären. Dags för vaccinering, veterinärbesiktning och så klart den alltid lika oberäkneliga chip-märkningen. Vad jag menar med oberäknelig kan besvaras med en fråga. Vem kommer pipa, skrika, tjuta? Det går aldrig att räkna ut, men med tanke på att alla är hanar tror jag två av dem kommer protestera…
Jag planerar också att ögonlysa valparna innan leverans och rekommendera att de gör det igen ändå när de är vuxna.

Nu ser det ut som att alla valparna kommer flytta utanför sverige och visst känns det i hjärtat! Kommer jag få se dem någonsin igen?
Jo, nog ska jag väl se till att jag får det.

Nya bilder på pojkarna kommer imorgon. Jag planerar att fota dem i dagsljuset ute imorgon när allt är klart hos veterinären.
Idag väntar ett bad för dem, de var lite vilda igår och blev skitiga (bokstavligt)…

Jag ser att jag missat att lägga ut förra veckans filmklipp på när valparna var ute i dagboken, så den kommer nu, en vecka sen:

Tiden går fort när man har roligt heter det väl…

Gina är en enormt duktigt mamma, omän lite väl vaktig fortfarande. Hon uppfostrar dem duktigt, städar till och med efter dem ännu.
Hon leker, busar, säger ifrån… Hade det varit några tikar i kullen hade de fått en väldigt bra start för egen uppfostran av valpar redan nu…

Pojkarna har avmaskats igen och de har varit ute en omgång. Dessvärre har det under nyårshelgen varit väldigt kallt, neråt -30 grader, och då ville jag inte ha den ute får första gången. Vill inte att de ska associera att vara ute med obehag.

De är sällskapssjuka små busar också. Vill helst inte vara bara dem i ett rum. Men så klart tränar vi även på det. Allt för den bästa starten i livet…

Elven är lekmostern som vanligt. När de träffas och är på samma golv, vill säga valparna inte är i hagen, så busar och pratar hon med dem. River är bara sur och svartsjuk, så länge de inte vill ha öronen tvättade… Då är hon inte sen att hjälpa. Men man ser att hon tycker öronen är aningen små om man jämför med hennes valpars…

Och om ni missat senaste videon så kommer den här:

De små är nu på benen och härjar ordentligt. Tanken att de bara haft ögonen öppna en vecka är otrolig.

Idag såg jag också på SKK Hunddata att de finns registrerade, de har numera Registreringsnummer… De finns och är renrasiga!

Anthems Brass tan Alpha – S66189/2009
Anthems Golden Whiskey – S66190/2009
Anthems Copper tan November – S66191/2009

De avmaskades idag. Det smakade illa tyckte två av dem, en brydde sin inte nämnvärt…
Här ser ni en film på dem också. Till nästa gång vi ses, ha det bra!

Så, kleinpojkarna är snart två veckor gamla och vi kan börja se lite personlighet på dem…

Alfa (preliminärt stamtavlenamn Anthems Brass tan Alpha), förstfödda Black & tan-pojken har sedan han var tre dagar gammal morrat! Man för verkligen höra när han är missnöjd… Det ska bli skojigt att se när han väl börjar höra sig själv, och inser att bröderna inte låter lika!

Whiskey (preliminärt stamtavlenamn Anthems Golden Whiskey), vår orangea pojke är mest anonym i valplådan men inte på bilderna. Många kommenterar färgen när de ser bilderna (släpper ju inte in någon till valplådan ännu) men här hemma är han den som hörs minst och har minst som utmärker sig om man inte räknar gossigheten… Han är en gullunge och tycker det är vansinnigt skönt att bli kliad, så länge man inte plockar i honom för då blir det lite tjafs…
Så var det inte första dagarna, då var han den som pep mest.

November (preliminärt stamtavlenamn Anthems Copper tan November), andra Black & tan-pojken är mamma Ginas snuttegubbe! Hon reagerar mest när man är och lyfter i honom för att väga, fota och handträna. Hon är inte långt borta och håller stenkoll på allt man gör med honom, och det verkar han veta… När man ska fota gapar han och väntar bara att mamma ska komma och mata eller tvätta. Och han är sällan stilla i handen, troligen just för att han vet att mamma inte är långt borta.

Varifrån kommer då namnen?
Som många nära mig vet är jag ett stora fan av Joss Whedons TV-serier och den nyaste, ”Dollhouse” verkar inte ha lång framtid… I den förekommer karaktärer namngivna efter Natos anrops-bokstaveringar. Bland andra Alfa (Amerikanska Alpha), Whiskey och November.
Varför de blev just dem bland alla 26 namnen (alla används inte i Tv-serien) är rätt enkel:
Jag sa att första hanen skulle heta Alpha (börja på A) redan innan de föddes.
Nästa blev orangea hanen och Whiskey verkade passa bäst, just på grund av valpens färg, jag ville ha något guldaktigt namn…
Sista var lite svår att bestämma, men eftersom jag vill försöka använda alla 26 namnen ville jag avverka November, ifall jag inte skulle få någon fler spetskull i november. Samtidigt är November en favoritkaraktär i serien hur som…

Ännu har pojkarna inte öppnat ögonen, men vi väntar att det ska hända vilken dag som helst.

Nu är de här. De har varit här sedan tidigt i morse…

Det höll på ett bra tag. Redan igår rätt sent natten mot lördag började tempen sjunka, men den sjönk och stannade lågt ett bra tag. Sedan svängde den lite, gick ner ännu mer och så satte allt igång… Och jag hade tuppat av (somnat).

Japp, hon var så lurig min lilla dam. Hon väntade nog på att jag skulle somna och då släppte hon allt.
Första valpen kom och jag kvicknade till när jag kände lukten av blod och fostervatten. Annars hade jag nog inte märkt något. Valpen pep inte, och Gina gjorde inte många ljud ifrån sig heller…
Valpen hittade jag pigg och blöt under en filt. Instinkterna är otroliga!
Det var en rätt stor kille, Black & tan.

Andra valpen väntade i nästan en timme och det som verkligt satte igång värkarbetet för den valpen var när första fick tag i en spene och fick igång mjölken.
Trots att jag satt bredvid fick jag inte se valpen förrän den var ute ur hinnor och tvättad. Gina satte sig helt sonika för och vägrade flytta sig.
Jag hann se att denna valpen inte var som den första innan Gina satte sig för. Så det var oroligt minuter, färgen hade i alla fall varit avvikande. Levde valpen alls, var den hel?
Men det var han. En kille med en färg jag ännu inte riktigt kan avgöra är creme eller orange. Så jag säger guld tills vidare… Vår lilla guldgosse!

Nummer tre var inte alls långt efter. Tror det var 15-20 minuter mellan dem. Men denna fick jag se komma och tvättas på första parkett.
Även det en Black & tan-hane.

Ginas insats har imponerat stort på mig. Hon är så duktig! Instinkterna sitter där…

Tack för alla gratulationer vi fått. Jag hoppas bara sömnen snart kan komma och ta mig en stund men jag tror adrenalin fortfarande pumpar runt i mig…
God natt!

… Inget är som väntans tider?

Nu är det snart dags för Ginas små att komma. Hon är på dag 60 idag, och de bör födas i helgen. Dessvärre verkar det inte bättre än att vi får nya grannar i lägenheten bredvid också i helgen, så frågan är om Gina kommer kunna slappna av…

Inatt var Gina på äventyr…
Tidigt på morgonen vaknade jag av att hon hässjade, flämtade alltså ordentligt. Yrvaken tror jag att valpningen är närstående och tänder lampan och tittar in i valphagen… Döm av min förvåning när jag inte ens ser en svart spets där…
Hon var i valplådan, dock intrasslad under täcken och filtar, och hon var fast där under och ordentligt stressad, nästan påväg in i chock, därav flämtandet…
Man hon markerade inte med skall eller gnäll… Hoppas det inte händer igen…
Jag fick hur som lös henne rätt snabbt och lyckades lugna henne och hon är inte rädd för valplådan nu heller. Hon sover ömsom i den, ömsom på golvet när det blir för varmt.

Min huvuddator är på rep, den är saknad… Typiskt att datorn ska gå sönder just när man behöver den, när man inte har mycket planerat annat än att vara instängd med Gina i sovrummet. Och inte kan jag se på DVD:er nu, reservdatorn är en mini-PC utan CD möjligheter.

Annars är det lite mossigt med mig. Jag är förkyld, har inte direkt feber idag men ändå en grad över min normaltemp…
Har ont i halsen mest hela tiden och periodvis tappar jag rösten. Men jag håller mig ändå uppe och igång, vakande över den blivande mamman.
Allt för hennes skull…

Tiden går framåt, dock långsamt…
Gina har det ganska jobbigt med sin mage. De verkar vara livliga små där inne. Gina har svårt att hitta någon skön ställning att ligga på. Hon sitter periodvis bara och flämtar och man ser hur besväret lyser i ögonen.

Hon ultraljudades den 29 oktober och de såg tre foster. Vad de kunde se av utvecklingen på dem och storleken de uppnått var att de bör vara klara att komma ut 24 november.
En av valparna låg lite konstigt till och vi kunde inte se någon bra bild på den, och veterinären sa att det inte var säkert att den var ok och kunde nog resorberas innan valpning, så det kanske bara är två kvar när det är dags.

Valphagen är uppställd och Gina börjar vänja sig vid den. Men så poppis är den inte.

Ni som mailat om intresseanmälan om valp de senaste dagarna… Listan är full för denna kull, men det kan ju komma återbud. Jag har lite krångel med mailen, därav mitt svar här…

Det börjar hända saker här nu. I alla fall med Ginas dräktighet.
Hon har visat både flytningen och har perioder hon mår illa just nu.
Hon är alltså mest troligt valpar (eller något som utvecklas till valpar så småningom) i magen. Ännu är det ca 40 dagar kvar.

Dessvärre slogs hushållet av ett bakslag tidigare i månaden.
Tanken var att vi skulle flytta till hus ungefär nu men saker strulade och det blev inte av, i alla fall inte ännu. Jag vågar dock inte hoppas för mycket på det… Jag vill inte bli besviken igen…

Det händer saker hos andra uppfödare också. Tikar löper och har parats och mina ögon vilar på ett speciellt par.

Bilden är tagen av och tillhör Ewa på Kennel Dagsljus. Den publiceras här med hennes tillåtelse.

Det är Washoe’s A Native American ”Yumi” och Echuca Cool Kimmy Echo Of A Legend ”Kimmy”, boende på Kennel Dagsljus.
Om deras kärleksmöte tog får hon valpar i början av december. Och jag kanske har något till oss där… I alla fall hoppas jag på det, för det skulle vara en dröm att ha en egen Kimmy-avkomma.
Kimmy är en favorit för mig. När jag var nere i Skåne 2008 för att hämta Gina fick jag träffa henne lite hastigt då och då. Hon hade nämligen små valpar men hon var ändå artig och accepterade mina klappar och kel. Hon var egentligen redan innan en favorit men det var vid det tillfället som jag såg in i ett par collieögon på deras nivå, sittande på golvet, och jag föll, hårt…

Men ack, denna väntan. Är det inte mina egna hundars aktiviteter så är det andras man väntar på…