Det var ju planerat att para River till hennes nästa löp, som är igång i detta nu. Men, eftersom alla tikarna här hemma åkt på rejäla förkylningar och jag misstänker kennelhosta på två av dem, så skjuter jag upp det. Jag vill absolut inte smitta hanhunden eller de andra hundarna i det hushållet.
Så alla hundarna här hemma har strikt ”inte träffa och leka med andra hundar”-regel i tre veckor framöver.
Så, Manas socialträning med/bredvid andra hundar får vänta. Det är vardagslydnad som gäller…
Och kolla in näsan hon fått!
Häromdagen, i tisdags, blev jag lite sentimental och kom och tänka på ett poem om uppfödare.
Jag tänkte på alla mina småttingar (valpar) jag haft och min förhoppning att de får ett bra liv…
Det är inte skrivet av mig, och det har cirkulerat på internet ett tag, men jag vill rekommendera ”The breeder” (klicka på länken för pdf-fil) till alla uppfödare där ute!
(den är på engelska…)
Jag är optimistisk för en gång skull… Nu avslutar vi Elvens mag-problem en gång för alla.
Det kommer kosta pengar, men hon är så värdefull för flocken att jag inte ser något annat alternativ…
Vi kommer, eller har sedan ett tag tillbaka bytt foder igen på henne. Hon går nu på Royal Canin Sensitivity Control våtfoder…
Detta efter konsultation med veterinär. Det gick till en början bra med torrodret av samma typ, baserat på fisk, men eftersom hon dricker så dåligt som standard så provade jag ha henne på våtfodret ett par dagar extra (hon ska annars bara ha det när hon varit illamående) sist hon mådde lite tjyvens. Och hon höll sig bättre, mådde mindre illa.
Så jag ringde veterinären igår för att bolla lite tankar jag haft, att hon helt enkelt mått illa och fått magsår perioder för att hon dricker så dåligt och det (torrfodret) blivit för starkt för magen… Han trodde det också och rekommenderade att fortsätta med våtfodret om jag ansåg det ekonomiskt hållbart. Så klart var det det! Allt för min silvergråa flicka!
Hon har troligtvis fått en försvagning i magen efter alla år hon druckit dåligt och därför har någon mindre foderallergi som följd. Därför fortsätter vi med det allergivänliga fodret…
Nu är det bara att hoppas att levervärdena går till sig. Kommer nog be dem kolla dem nästa gång vi far in och munsanerar henne.
Annars går allt bra, men nog känns det att man har en valp i huset…
Mina sommarskor/inneskor är väldigt smakliga.
Och yla kan hon och tycker inte om att vara ensam hund hemma. Hon trivs bäst i flock på både människor och hundar. Katter bryr hon sig inte om, i alla fall inte grannens eller pappas.
Och att hon är av vallhundsras känns också då hon gärna försöker tränga en lite när man går.
Men, jag är imponerad av hur snabbt hon får kläm på saker. Sitt kom av sig själv, tror hon tittade hur den andra hundarna gjorde. Och säger man hennes namn, Mana, så får man hennes uppmärksamhet på en gång… Och det har klickat senaste veckan, så hon är nog rätt hemma hos oss nu.
Nu ska vi se när hon får träffa sin tilltänkta lekkompis Vattuskräcken och härja med en hund av hennes kommande viktklass, samt när hon får träffa buspojkarna i Porjus…
Så har man valp i huset igen… Det dröjde inte länge.
Resan till skåne gick precis enligt planerna, förutom snöröken på vägen hem som försenade oss lite under bilresan sista milen.
Mana har visat sig vara enormt över mina förväntningar! Jag antar lite av fördomarna låg kvar i bakhuvudet. ”Collie är rädd för allt!” men inte såg jag många spår av rädsla under de fyra timmarna vi spenderade på Arlanda väntandes på nästa plan…
Hon var nyfiken på alla och speciellt på rullväskor. Inte rädsla, nyfikenhet. Hon höll sig alert i två och en halv timme, sedan somnade hon av pur utmattning och sov ganska hårt även på ett sådant aktivt ställe som huvudstadens flygplats.
Hon är stark.
Igår var vi dessutom på styrelsemöte och stumpan fick följa med… Hon var i och för sig ganska trött redan innan då hon fått bada och föntorkats under dagen, men även där var hon social och kollade in de människor som visade henne intresse och sedan rullade hon ihop sig och somnade djupt.
Hon är en hund över mina förväntningar! Tack Ewa för ytterligare en hund att älska!
De andra hundarna här hemma har tagit det ganska bra. Det är bara River som varit väldigt sur periodvis…
Vill inte skriva så mycket mer då jag är rädd att inte göra mig förstådd. Ligger med feber, halsont och ordentlig värk i så gott som alla muskler. Misstänker influensa…
Några bilder från helgen på släktingar till vovvarna från Dagsljus som finns här hemma:
Ett dygn har jag varit här i skåne nu… Ett intensivt dygn!
Mycket hundfolk att prata med har kommit och gått. Har pratat med tre Ewa:or, både ”in real” och via telefon. Otroligt roligt när man bara haft internet-identiteter på två av dem tidigare, nu har en ett ansikte och båda röst (och tredje Ewa är min uppdfödare).
”Så, Mana då?” gissar jag att ni tänker…
En bedårande liten sak. Fångade mitt hjärta rejält genom att göra precis som sin mor gjorde första gången mitt hjärta smälte för collie… Hon lade nosen mot min näsa och bara tittade undrande på mig, och vips var jag kär!
Tidigt (kring sju tror jag det var) imorgon åker jag härifrån till flyget. Sedan kommer vi till Arlanda och där får jag vänta i fyra och en halv timme innan planet till norr lyfter. Men det finns nog att göra under den tiden. Rasta och mysa i ett hörn någonstans på flygplatsen. Väl nere på marken på Luleå Airport väntar husse och svärfar och då blir det bil de sista milen hem. Är väl hemma kring åtta kanske och då ska övriga flocken få bli sur på mig igen för att jag kommer hem med ”unge”! Men det tar nog inte länge innan det är förlåtet…
Ska jag vara ärlig är alla valparna som är kvar bedårande och jag är säker att de tre valparna som flyttade igår också var det. Man hade ju bara ögon för sin egen…
Kanske jag ändå smyger ner den minsta hanen i väskan också, så söt!
Mana är nu enda tiken kvar i valphagen… En tjej mot fem killar men det sköter hon fint, hon är minst lika busig och kan nog tjuvnypas hon med…
Fem hanar kvar på kennel Dagsljus alltså, och även Ulrika på Ullsåsa har valpar kvar (tror det finns tikar kvar där).
Jag ser gärna att det kommer fler collieaktiva till Jokkmokk… Någon sugen? ;)
Om en vecka har vi just landat i norrland vännen.
Kommer du trivas här?
De tre gossarna från Första kleinkullen flyttade från mig igår. Alla till Norge.
Det var hjärtslitande att plocka ihop valpstationen och se Ginas lite oförstående blick. Men hon verkar ha accepterat det idag. Nu ska vi försöka få tillbaka musklerna på henne, och få ner River i vikt… Promenader står på schemat framöver.
Elven är hemma igen. Veterinärerna har kommit fram till att hon senaste inläggningarna har haft katarrer i magen, alltså en återkommande sak och så klart kan jag inte låta bli att oroa mig för att det ska bli en bestående sak.
Så Elven går nu på specialfoder (Royal Canin Sensitivity Control) och så har hon fått magsårsmedicin så att magen inte retas mer utan får läka ut ordentligt. Hon ska alltså inte äta så mycket utöver det fodret närmsta tre veckorna.
Kanske ni ser att en ny hund finns under hundar i menyn… Collien Mana.
Mina drömmar ska alltså komma att bli sanna. Jag ska få mig en egen collie att träna med. Min första, egna (delad med sambon), stora hund!
Jag hämtar henne första helgen i februari, samma helg då Jokkmokk har sin årliga vintermarknad.
Men oj vad jag längtar!
Och jo, till sist. Hushållet har nu en systemkamera som vi hoppas lära oss snart så hemsidan kan hållas uppdaterad med högupplösta bilder…
Hej och välkommen till Kennel Anthems sidor.
Liten hemuppfödning av hundar av raserna papillon och kleinspitz i Jokkmokk/Norrland, Sverige.
Både mentalitet och hälsa står i fokus.
Bilder härifrån får ej stjälas. Fråga om tillåtelse innan, om du vill använda någon bild.
Skriv gärna en rad i Gästboken innan du går.