Kennel Anthems

Innan helgen kände jag ett barnsligt behov av att åka och titta på hundutställningen i Piteå, på lördagen. Jag blev riktigt gnällig mot älskade sambon…
Jag skickade upp en fråga på facebook och någon som skulle åka dit hade plats för mig, och då avslöjade den lokala djuraffärsägaren att hon också ville, men… I och med att jag hade en chans blev jag mitt behov av att åka större och min lycka var total när det väl beslutades att vi skulle åka.

På lördagmorgon styrde vi bilen mot Piteå, två personer som bara åkte för att uppleva, titta och prata.

Det var inte många tysta stunder i bilen. Ni vet, två hundtokiga som pratar om allt man vill, man varit med om osv.

När vi parkerar hamnar vi bredvid en annan Jokkmokkare, Martina med pudel! Inse min lycka! Få kliva in på utställningsområdet med en utställningsklar pudel (dock valp) i kopplet. Senare samma dag insåg jag att någon pudel ska jag inte ha så länge jag är intresserad av utställning. Jag sörjer ju pälsen jag klipper av tassarna inför ställande av papillon!

Men vi kom inte långt in på utställningsområdet innan vi sprang på bekanta. Var vi vände oss träffade vi andra Jokkmokkare, fd Jokkmokkare eller andra vi kände. Tur vi var ute i god tid.

När jag lämnat av ”min” mellanpudelvalp vid ägarens tält gav jag mig av till fjärilshundringen. Och jag träffade inte färre människor jag kände där.
Lagom till start av bedömning kom solen fram och höll i sig hela dagen med mer eller mindre vind…

Först ut i ringen var phalènerna. Blott tre till antalet och helt olika varandra allihopa. Alltid lika spännande att se vilken typ av fjäril en domare vill ha.
En av de tre var Kicki och hennes Taggen. De stod för Championat så det var extra spännande.
Och tänk, de fick det sista certet och Taggen är numer en SE UCH!
Så enormt roligt att få se det på plats! Man har ju gått upp mot varandra ett antal gånger, men jag ser ingen konkurrens… Det är bara kul att ha någon att prata med på utställningarna och som kan få en själv att våga prata med fler…
Och det leendet man fick när paret klev ur ring med Cert och BIR-utmärkelse, det gjorde en på rätt bra humör själv!

Sedan var det papillon i ring. Valpar först och där fanns Jokkmokkare med i tikklassen.
Björn och Indra hejjade jag stenhårt på.
Lilla Indra blev bästa tikvalp och sedan BIM.

Jag tittade på alla papillon innan jag lämnade ring 10. Jag pratade mycket och fick träffa många internetbekanta ”på riktigt” (trots att jag gjorde bort mig och inte kände igen några)…

Sedan spankulerade jag. Kollade lite på försäljningen och hittade burfläkten jag rekommenderats för ett tag sedan.
Jag kollade var min träningskompis Ann skulle var med sin Vattuskräck, småpratade lite, träffade på ytterligare en fd Jokkmokkare och spankulerade lite till. Kollade på collies och konstaterade att jag sett de flesta redan i Gällivare förra helgen.

Och så var jag tillbaka hos pudlarna igen och hjälpte hålla nos när de borstade. Inget för mig som sagt. Sex händer över samma mellanpudel.

Jag sammanstrålade sedan med min skjuts och vi gick runt tillsammans och diskuterade hundraserna vi såg, tog en kopp kaffe osv.

Tillbaka vid pudelringen tittade vi på hur det gick med våra bekantas vovvar. Valparna blev andra bästa hanvalp samt bästa tikvalp med BIM.
Och mamman vann sin klass med CK och blev andra bästa tik.

Sedan drog vi oss hemåt. Vi orkade inte se finalerna eftersom det bara gör en sugen ;)
Nöjda och lite trötta.

Bara mil från Jokkmokk träffar vi på en löshund efter en väg med väldigt hög hastighetsbegränsning, och eftersom vi befann oss mellan två byar började vi söka ägaren. Bortsprungna hundar är inte kul att ha.
Efter lite detektivarbete hittades ägaren och hunden blev skjutsad hem…

Och så anlände jag hem, till mina egna flickor, med brinnande fötter och ganska bränt ansikte, men nöjd och trött.
Jag gosade ner mig i sängen och smälte dagens händelser och somnade tidigt.