God Jul och Gott Nytt År!

God Jul och Gott Nytt år alla valpköpare, vänner och bekanta!

Vi önskar er en stämningsfull julhelg och en bra start på det nya året!

God Jul och Gott Nytt år alla valpköpare, vänner och bekanta!

0

Niyan blir Champion!

Igår var det utställning i Överkalix. Nationell, inga CACIB men brukar kunna dra konkurrenter från grannländerna ändå. Det här är sista chansen för sista certet på Niyan, innan parning nu under hösten alltså. Riskerar inte nyparad tik med att ta henne eller någon annan ut hushållet på utställning eller annan tävling/kurs.
Elven skulle med och vara sällskapsdam åt Niyan, men jag upptäcker att hennes vaccination är bara dagar från att vara för gammal, och jag chansar inte… Jag vet hur noga jag själv är när jag stått i vaccinationskontrollen. Elven får vara hemma, nybadad och glänsande.

Jag vaknar tidigt och har bara fått fyra timmars sömn. Minns att jag behöver tid till Överkalix och vill se phalènerna som går direkt på morgonen. Niyan få sova, men har fått frukost när maken var upp tidigare på morgonen.

Packar maten, men glömmer bestick. Har glömt fixa bra belöningsgodis åt Niyan, nya klänningen känns gigantisk över höfter och mage och jag trivs inte, dessutom är det fem grader ute. Ingen bra start. Niyan är seg och svårkissad innan jag sätter henne i bilen, tror bad och fön tog på krafterna kvällen före. Sätter henne i bilen och inser att rutorna och speglarna är kallfuktiga, så klart även bilen med. Springer in och hämtar Back-On-Track-täcket för att Niyan inte ska bli för kall.
15 minuter tog det innan bilen var nog tinad för att se ut ur, speciellt för att backa (på bakrutetorkaren har gummit släppt så den funkar inte).

Jag hinner inte långt innan Niyan börjar må illa, eller kanske hon varit lite illamående innan, när jag trodde hon var trött och seg. Fem omgångar är hon illamående på den 23 mil långa resan.

Det är dimma de första tre milen. Tjockt elände, ser bara en plogpinnelängd framåt. Hastigheten är så klart inte snabb men jag tänker att det lättar och det gjorde det, i 1,5 mil! På dessa mil kör jag på en sträcka med ett par mindre vägarbeten och hastigheten är sänkt. Det är snäva, svårbedömda kurvor efter den vägen, men jag är van att köra den och vet var det är för snävt att köra fort, det trodde jag de flesta lastbilschauförer visste också, men uppenbarligen inte alla. I en kurva kommer en lastbil utan släp, långt över hastighetsbegränsningen, fronten ligger bra på vägen, men bakdelen släpper i kurvan och  kommer över på min sida nästan halva körbanan. Vet att jag hinner tänka ”måtte han bara ta spegel” och jag vrålar ”Helvete!” medan jag trycker mig så långt åt sidan jag bara kommer utan att köra i diket. Någon vakade över oss. För lastbilen dammade iväg på rätt köl och min bil, jag och Niyan hade inte en skråma, om man inte räknar med min chock. Jag skakade och kämpade mot tårarna. Såg på vägen hem upprivna delar av vägbanan som jag inte märkt på vägen dit efter närapå-olyckan. Tar mig till Gällivare efter ännu mer dimma och stannar på en mack och köper mängder socker, druvsocker för att försöka få adrenalinet att komma på rätt köl, grinar en stund i dimman medan jag kramar Niyan som är pigg och tigger korv (från macken, som blev ersättare för belöningsgodis).
Körningen efter mitt hatobjekt, E10, gick bra trots ännu mer dimma.
6 mil av 23 var dimfria. P.g.a det och min chock tog det EN timme mer att köra dit än det brukar.
Jag är påväg att vända så många gånger under denna resa, men ärenden jag lovat uträtta och vetskapen att det är dessa jobbiga dagar som det alltid gått bäst tvingar mig framåt.

Väl framme inser jag att jag fått något ännu roligare med mig denna dag… PMS. Mitt humör är värdelöst, jag hatar dagen, jag hatar allt folk, jag hatar världen.
Missar phalènerna, är bitter och sur. Hatar utställningsoutfiten jag gömt under täckkljol och jacka, vädret är rått och tråkigt men inte kallt. Vill verkligen bara hem. Varför tog jag inte kostymbyxorna med?

Men mina favoritmänniskor vänder mitt humör, jag blir dräglig igen, kan le och slappna av.
Lagom till papillon bryter solen genom molnen och snart är inte ett moln på himlen. Det går bra för Niyans släkt och jag börjar känna att det kanske inte blir ”in och ut” idag.
Har kyldyna och parasoll på min vagn så Niyan kan ligga ute och flirta med alla hon ser utan att bli för varm. Hon brukar falla om det är för varmt men jag har ju lärt mig det.
Känner att hon är med mig, hon gör allt för de korvbitarna jag har i belöningsväskan.
Kläderna är lite jobbiga att ha i början men jag vande mig.

Dags för Niyan att kliva in i ringen. Det är många i hennes klass, hon går som tredje hund. Efter första varvet känner jag att hon verkligen är med. Hon vill detta, hon får bestämma takten själv, jag bara följer med. Så vänta på vår tur men vi hade det bra med skugga på den sida man väntade.
Ställde upp henne på bordet och det gick inte lika lätt som det brukar eftersom mina fumlande händer inte är van att ställa henne med huvudet åt det hållet. Hade jag ställt henne vanliga hållet hade hon stått med huvudet rakt mot solen men följd att de inte ser ögonform för att de kisar… Nåja, hon gick bra när hon visade rörelser och stod still på backen. Excellent och vi var klar för att tävla vidare i konkurrensen.

Mera väntan men det var, som vanligt, trevligt att prata med lite nytt folk. Hopplös som jag är känner jag bättre igen hundarna än människorna, så skulle de hälsa utan hund skulle jag aldrig känna igen dem första gången.
In i konkurrens, tror det var sju tikar i ringen. Gick runt ett varv och blev placerad längst fram. När vi skulle gå runt blev Niyan lite störd av hunden bakom och gick inte särskilt bra men tack och lov fick vi en ny chans med instruktioner att hålla avstånd. Och Niyan blev bästa av Öppenklasstikarna. Det delades inte ut många CK i någon av klasserna så i slutänden hade 7 tikar av 21 CK.
Nerverna börjat sätta in och när Niyan och jag var på tu på egna trimbordet viskade jag hemligheter med henne. Det är bara vi då. Hon har full fokus på mig, jag på henne och jag säger åt henne att göra sitt bästa men jag vet att hon blir trött.

In i ”Bästa tik” och jag känner hur mycket hon vill detta. Hon ligger i kopplet, går så bra som jag någonsin sett henne. Hon vill det här själv. Vid uppställning tjorvar hon lite, känner mina nerver trodde mina vänner ringside. Men vi blir vinkade längst fram och så runt igen. Niyan kunde inte leda tidigare, hon var bättre på att jaga men iår har det inte spelat någon roll. Hon går när jag ber henne. Stanna upp igen, han sorterar om bakom och runt ett varv igen. När vi stannar ser jag att domaren inte ger oss en blick, jag tolkar det som att vi är rätt säkra på vår förstaplats och mycket riktigt, omflyttningen är bakom oss, så får vi gå igen.
Jag vet inte hur många gånger vi gick, Niyan stod säker längs fram medan de bakom sorterades om upprepade gånger.
Men den sprittande känslan när domaren stannade oss för sista gången och höll upp sitt finger till en etta… Den är vansinnig, så vansinnig att allt blir rörigt. Jag är säker att jag kramas om medan vi väntar på uppropet för Certet, men jag tror inte det är av Bästa tik tvåan, förmodligen av öppenklasstvåan. Jag minns inte. Minns att jag plockar upp Niyan och kvider, att jag kramas om och hundarna börjar tjafsa. Att ringsekreteraren ställer sig framför oss, tittar i katalogen och säger ”Oj”, går igen och hämtar den grön/röda… Championrosetten! Blir uppropad och mina utsällningsvänner jublar, de vet hur jag väntat och kämpat.
Och sedan, alltid denna förvirring när man ställer tik och blir etta, vad gör jag med grejjerna när de ber en stanna för bäst i rasen? Tack och lov fick jag hjälp.
Hanen vann men jag är lika glad för det. Hade inte pallat en finalring efter allt. Hade inte ätit, sovit dåligt och varit med om så mycket tjorv på vägen! Men jag hade lyckats visa fram Niyan till Champion. Leendet tog nog ingen miste på.
Sedan fick jag hjälp med lite fotografering men vetetusan om jag ens försökte få henne visa sin bästa sida. Var så uttömd.

Tack alla som gjorde vår dag, grattis alla jag missat gratulera! Jag är själv så dåligt på att gratulera i övriga fall, men jag tror jag tackat alla som gratulerade oss där på plats.

Nu blir det valpar på lilltjejen nästa löp. Ja, det hade det blivit hur som (hon får inte bli för gammal för första kullen).

Årets statistik för Niyans utställningar, det har varit hård konkurrens iår…

  • 7 utställningar.
  • 2 Very Good.
  • 5 Excellent.
  • 4 CK.
  • 2 klassvinster.
  • 2 Bästa tik placeringar.
  • 1 Reserv Cert.
  • 1 Reserv CACIB.
  • 1 BIM.
  • 1 Cert.
  • Svensk Utställningschampion!

Niyan 3 år (foto av Emelie Högbom)

0

Arctic Circle Dogshow

Nationell utställning i Överkalix.

Niyan 3 år (foto av Emelie Högbom)Lindatorps Miss Midnight Sun ”Niyan
Domare: Zaur Agabeyli, Azerbaijan.
Kritik: Excellent type, slightly long in body. Excellent head with strong muzzle. Elegant expression and perfect earset. Excellent front, rear and topline, movements and coat.
Öppen klass: Excellent – 1, CK. Bästa tik: 1, Cert. BIM.

SVENSK UTSTÄLLNINGSCHAMPION!

Foto av Emelie Högbom.

0
Page 1 of 13 12345...»