Kennel Anthems fick sin första kull för tre år sedan! Tre år som gått vansinnigt fort!
Alla tre har en första gång blivit ögonlysta och fått kontrollerade knän, allt utan anmärkning. Väldigt skönt!
En har genomgått Mentalbeskrivning och tränas aktivt i spår.
Vår lilla phalènekille är utställd med goda resultat…
Ock jag tror alla trivs och mår underbart i sina hem med kompisar av samma/lika ras, och det värdesätts högst!
B-kullen blev ett år idag. Jag är helt oförstående till detta, så stora är inte mina ”valpar”!
Men, vi har bott ett år i huset, så det måste ju faktiskt vara så…
Lupo har växt upp till en mycket stilig och artig, men blyg kille. Det är nog inte lätt att bo som ensam kille (på fyra ben) i vår flock.
Beloved Browncoat Nyfödd
Beloved Browncoat 1 år
Betty bor hos min syster och hennes familj. Hon är ganska lik River till sätt och humör.
Ballad by Bagpipes Nyfödd
Ballad by Bagpipes 1 år
Och så Priya, min lilla Priya… Hon upphör inte att förundra mig denna dam med energi och arbetsvilja i miljontal! Och roligare hund får jag nog söka länge och väl för att hitta, hon har mig lindad runt sitt finger!
Är det en vanlig dag?
NEJ! Det är ingen vanlig dag, för Elven fyller Veteran idag! Hurra, hurra, hurra!
Åtta år…
Elven blir åtta år idag. Otroligt, svårt att förstå.
Åtta år sedan jag satt och slet mitt hår i sökandet efter phalènevalp. Åtta år sedan första kontakten med Ewa…
Hon kallades Ugglan på kennel Dagsljus och var den enda valpen kvar i kullen. Men det var hon som hade stått ut på bilderna jag sett på hemsidan innan kontakt.
Och så ringde Ewa tillbaka, och jag fick klartecken att tinga den söta valpen med vit kropp och svart huvud.
Åtta år! Hon har fått dansa med mig idag… Hon hatar det.
Hon hår fått en lillfingernagelstor bit köttfärs också. Jag hoppas det inte påverkar magen. Men hon fyller ändå veteran idag!
Publicerat 15 april, 2011 av Johanna i Betty | Lupo | Priya
Vad tiden går fort! B-kullen blir ett halvår. Från idag får de ställas på officiella utställningar, inofficiellt och fortfarande i valpklass i och för sig, men ändock det får ställas med de stora vovvarna… Lupo killen, han jag inte hade något hopp skulle bli något för ringarna har växt ikapp sina ben och har lång fin kropp nu. Han är lite osäker på sin plats i världen och kommer inte ställas så mycket i sommar dock. Betty tjejen, kommer nog vilken dag som helst att börja tukta gårdens höns hos syster. Hon är lite blyg när det kommer människor men jag har inte heller provat ta henne från hemmet och till någon hundsamling. Det kanske är något för klubbens inofficiella utställning i maj… Priya gumman, sockersöt… Päls på g, men bettet verkar idag vara påväg åt fel håll. Jag hoppas det bara har att göra med ojämna tillväxtfaser av över och underkäke.
River har i alla fall lajban med de två valparna som ännu bor hemma. Hon snuttar bort Lupo bortom denna världen, och Priya går bra att slita i öronen. Undrar om hennes fokus och duttande med killen har att göra med att hon bara haft pojkar tidigare…
Grattis min B-kull på halvårsdagen! Jag älskar er alla!
Kennel Anthems fick sin första kull för ganska precis två år sedan.
Två år har gått så fort, minns det som igår.
Och idag ligger tre halvsyskon med mamma River och diar så sött, blott sex dagar gamla.
River satte igång betydligt tidigare denna gången, hennes temp gick ner redan på dag 61 och inte dag 64 som sist…
Så på dag 62, den 15 oktober, såg B-kullen dagens ljus, efter lite väl mycket spänning.
River kämpade på bra hemma. När hon haft sammandragningar i tvã timmar kom värkarna och hon började krysta. Men inte mycket mer hände än att en flytning kom, en med fel färg.
Jag ringde Gammelstads jourtelefon eftersom de hade lunch och jag kunde inte använda mig av deras växel på ännu en halvtimme, de rådde mig att komma in med en gång.
Bilresan var händelserik, pappa fick köra. River kämpade som vanligt enormt duktigt och två vattenblåsor kom. Och när vi passerar Boden tittade en till fram med ett par tassar i, men de drogs tillbaka. Och så fortsatte det, hon krystade och blåsan visade sig bara för att försvinna igen och jag ville inte röra med mina smutsiga fingrar (hade så klart glömt plasthandskar hemma) och försöka stoppa vandringen fram och tillbaka. Detta höll på i ca 25 minuter.
En stund efter halv tre klev jag in med River inlindad i en filt och jag anmälde oss i receptionen. Jag berättade att en valp var nära och de gav oss med en gång ett rum.
Där inne kom blåsan ut lite mer och jag fick se två tassar men ju längre tid de var ute, desto mer blå tycktes de bli. Och så gick blåsan sönder och valpen drogs in och River fick inga fler värkar.
Veterinären kom och kände efter var valpen tagit vägen, och konstaterade att den var nästan helt tillbaka. Hon kunde bara känna en liten tass vid fingertopparna.
Jag räknade bort den valpen. Jag tyckte som sagt att tassarna sett blå ut och blåsan var trasig…
River blev röntgad och man konstaterade att det var tre valpar där inne. Hon hade alltså resorberat en sedan ultraljudet (blir det fel på en valp tidigt tar tiken upp den som näring).
Hon sattes på kalk, under väldigt tydliga instruktioner och lämnade oss en stund.
En veterinär med jag gissar, längre fingrar än förra veterinären, kom och försökte få tag i den försvunna tassen för att kanske kunna hjälpa River lite vid värkarna. Men den ville inte.
Visst fick River värkar men det verkar som om hennes energi tog slut när blåsan försvann och när River började frossa och må illa av kalken tog vi beslutet att operera… Snitta igen.
River försvann bakom dörrarna igen. Oh, den smärtan att se sin hund bäras iväg.
Jag bad dem även ta bort livmodern när hon ändå var öppen. Hon ska absolut inte bära fler valpar efter två snitt!
En evighets väntan, som nog inte var så lång, men det visade sig att jag hade en spion i operationsrummet. En veterinär som haft mycket med Elven att göra kom och grattulerade mig till mina första tikar!
”Va?” blev min reaktion.
”Två tikar” fick jag till svar.
”Så de som överlevde var alltså tikar?” försökte få in i mitt huvud vad som hände.
”Och en hane, alla levde!” Så gick hon.
Jag fnissade, och gick och ringde Michaela som äger Robban, den vackra, ovetande, nyblivna pappan.
Åh, så glada vi var.
Så ringde jag Andreas.
Så fick vi vänta en stund till men sedan gick vi in i ett rum med kuvös där mina tre godingar låg.
En bra stund senare kom lilla mamman också. Hon frossade lite och var helt blöt då de duschat av henne.
Hon tittade tacksamt på mig med ögon som sa nu åker vi hem.
Jag höll fram en av valparna och lät henne snosa och pussa och det tog inte lång tid innan ögonen slog om till uttrycket ”ge mig, MIN”.
Jag packade in valparna i tröjan och River i en fleecefilt och så gav vi oss hemåt.
Bilresan är egentligen en historia för sig. Eftersom River var blöt och därför kall, fick valparna inte ligga med henne i bilen. Och hon var inte sen att tala om hur elak jag var… Problemet var bara att rösten försvunnit med sederingen, så allt vi hörde var ett frustrerat försök till ljud, men ögonen brann av ilska, hela vägen hem!
