I helgen var det dags för årets första utställning. Jag har känt lite olust över utställningar senaste tiden, bara en ovilja att ställa helt enkelt. Men så många jag känner, så många jag ville träffa skulle till Gällivare, hemmaplan, att jag inte kunde låta bli att anmäla Adde. Dessutom fick jag till det så bra att båda de andra syskonen kom och ställdes, det blev en liten valpträff, med pappan med också!

Redan på fredag startade allt, då blev jag och packningen hämtad i Jokkmokk av ena kullbroderns (Amadeuz) familj som fått låna svärfar Kjells lägenhet för minisemester hela helgen. Även jag sov där…
Introduktionen av tre hundar för Adde och Theo gick bara bra, Adde har ju trots allt sovit hos dem en natt så för honom var de inte nya… Och jag är imponerad över hur bra det gick med fem hanhundar tillsammans, varav tre i lika ålder…

Lördagmorgonen gick på rutin inför utställning. Äta frukost, kolla hund och packning osv. Och så klart, just när vi satt oss i bilarna kom lite dramatik, en av bilarna ville inte vara med idag!
Planer lades upp och svärfar började köra in mig och packning till Gällivare för att sedan vända och hämta upp vårt sällskap, men efter någon mil ringde de och sa att de fått igång bilen och kom efter…

Jag hoppade av på utställningsplatsen och tog tältet med mig och Kjell vände för att möta upp de andra som inte visste var vi skulle vara…
Jag är så stolt, jag slog upp mitt nyinköpta utställningstält på egen hand utan större besvär, men jag insåg hemma när jag hängde det på tork att jag vänt duken fel… Nu vet jag till nästa gång…

Tältet fylldes med prylar och hundar. Theo var inte med eftersom han är så morgonsur fick han vara hemma. Flickorna var ju hemma med husse redan.
Efter ett tag kom övriga människor man känner och vi pratade mycket denna dag. Och även sista kullbrodern (Albin) från Malmberget kom och det bestämdes att jag skulle ställa honom.
Varför jag valt bort utställningar iår är för mig såhär i efterhand en gåta… Jag hade så kul trots regn! Så trevliga människor i tälten brevid (från Keramet’s), Kicki var där med sitt gäng också. Det var så avslappnat, ingen press.

Pojkarna gick upp i ringen, Adde först (phalène) och sedan Amadeuz och Albin i papillonringen.
Resultaten är väl inget att skryta med, men de fick var sitt andrapris och jag är nöjd. Uppenbarligen skötte de sig och jag har skrivna kritiker på alla bröderna.

Vi packade ihop rätt snart efter att vi varit in, papillon var sista ras i ring… Men jag som tältansvarig var ju kvar ett tag extra och plockade ihop medan de andra bar övriga grejjor. Jag fick på nära håll se BIR och BIM (papillon) tas fram, på nära håll menar jag i vinnarnas tält, jag erbjöd mig att hålla övriga hundar sällskap…
Jag grattade och packade sedan ihop det sista och gav mig hemåt Porjus.

Jag och svärfar åkte in också på söndagen men denna gången bara för att njuta! Bara spankulera runt, prata med folk, titta på hundar och bara vara. Trots gott om tid gick dagen allt för fort och jag hann inte runt överallt jag ville.
Och det avslutades med middag hos valpköparna.

Efter detta är jag så inspirerad att ställa mer, kuska mer… Men det är ju alltid det med min inre stress som står ivägen… Jag mår brutalt dåligt när jag känner mig som en börda på andra. Andra måste köra, låna ut bil osv. Den inre stress jag får av andras stress bränner så mycket energi att jag är nedbruten flera dagar senare och jag kan absolut inte njuta av utställningen när jag väl är där om något flåsar mig i nacken.
Vi får se hur höstens utställningsprogram blir… Måste hitta en mindre hane till River också (se planeraded kullar).