Jag har varit dålig att uppdatera, och här kommer allt, väldigt övergripande. Vill ni veta mer än jag skriver får ni fråga mig i kommentarerna så fyller jag på…
Lupo har ställts en gång som valp med Bästa hanvalp, utan HP. Han har också ställts en gång nio månader gammal, officiellt med resultatet Very Good då svansen inte ville hålla sig uppe. Priya är ställd som valp tre gånger, BIR-valp en gång av dem. När hon vid nio månader ställdes officiellt fick hon Excellent till min stora stolthet. Adde är ställd fem gånger med fyra Exellent, tre CK och tre Reserv Cert. Det känns som om de två Certen kan komma nästa säsong…
Jag har träffat släkt till B-kullen, från Heartseeker’s kennel, på det sista utställningen i Piteå. De var precis i min smak och mycket söta i verkligheten, inte bara på bild alltså…
Söndag morgon startade tidigt. Jag fick åka från mina valpköpare i Luleå till Sjulnäs med Michaela från Keramet’s kennel. Det blev en hel den ämnen som hann avhandlas innan vi var framme, alla hundrelaterade.
Solen log mot oss hela dagen och det var få moln på himlen.
Utställningen i Sjulnäs är arrangerad av Södra norrbottens kennelklubb och är rätt stor för att vara nationell, men den är också normalt den första officiella utställningen på säsongen för oss norrlandsbor.
Vi hade gott om tid att installera oss vid ringen och få hundarna vana vid tanken att de åter var på utställning.
Hann se ett par spaniel och vattenhundar innan vi skulle in, jag och Priya var åter igen först in av fjärilshundarna och med samma två tikvalpar i ring samtidigt som på lördagen.
Priya tjorvade en hel den på bordet denna gången och på marken också. Hon ville inte gå…
Domaren var väldigt duktig med hundar. Trots Priyas bökande på bordet var han lugn och försiktig. Han tog tid på sig att bedöma och kritiken var välskriven.
Jag kände att ju mer hon tjorvade desto mer energi tappade jag och orkade jobba mindre. Men så fick jag/Priya beröm av Marianne på kennel Midnight Fantasy och bang var energin tillbaka! Hon var min lilla räddare den dagen och jag hade en varm känsla i magen resten av dagen.
Även denna dag blev Priya placerad som tredje tikvalp av tre, och förklaringen kunde jag hålla med om… ”Behöver ringträning”.
Den varma känslan i magen höll i sig och när det var Addes tur hade jag värmt upp honom ordentligt och han hade fått leka med valparnas leksak innan så motivationen var hög. Jag fick honom att satsa allt när han gick i ringen och hans steg var maxat och perfekt! Det kändes enormt bra, jag kämpade ut i fingerspetsarna och han fick Excellent.
Denna gång blev han placerad som andra hane i öppen klass med CK och andra bästa hane med Reserv Cert. Kritiken innehåller inte ett ”Kunde ha bättre”, allt är positivt och åter igen fick vi ”trevligt temperament”.
Två gånger med Reserv Cert i vår, två gånger slagen av samma hane som ännu kan samla Cert pga ung ålder. Men jag har Championatvittring och ska fortsätta kämpa.
Den som överraskat mest är dock Lupo. Han har varit med som sällskap vid ringarna i helgen och svansen har inte varit nere många minuter. Han har varit glad och avslappnad, velat hälsa på människor och varit nyfiken på lekande hundar. Nästa officiella utställning är han anmäld till och det ska bli intressant att se hur han tar det!
Tack alla underbara människor jag träffat och pratat med i helgen. Nya som gamla bekantskaper…
Tack Michaela för att jag fick åka med till Piteå.
Tack Monica för sängplats.
Grattis alla det gått bra för!
Många av oss ses i Gällivare, jag ser fram emot det!
På fredag åkte jag till Luleå tidigt på morgonen. Lupo hade tid på Djursjukhuset Gammelstad för borttagning av kvarsittande mjölktänder som inte distriktsveterinären lyckats ta bort.
Jag planerade att bo hos mina valpköpare (av Anthems Almighty Amadeus) tillika ägare av A-kullens pappa inför dubbelutställningen samma helg. Så vi lastade av och gjorde Adde och Priya hemmastadd hos dem och deras fyra hanar.
Vår kommun har haft problem med vattnet ett par dagar och planen att duscha Adde på torsdagen gick inte alls… Trycket var inte nog stort att orka genom hela slangen eller in i varmvettenberedagen. Så jag satte honom i badkaret hos valpköparna under väntetiden att få hämta Lupo. Priya hade jag lyckats bara på torsdagkväll när trycket ökat något…
Lupo klarade narkosen bra och var lycklig när vi hämtade honom och det var inte heller svårt att presentera honom för den tillfälliga flocken.
Sedan åkte vi och satte upp tältet vid vår ring på utställningsområdet, på Kronan i Luleå. Arrangör var denna gången Svenska Dvärghundsklubben.
Jag såg en hel mängd papissar på husbil och husvagnsparkeringen och kände den rätta känslan komma. Jag tror jag log nästan hela tiden.
Upp tidigt på lördagmorgon, rasta hundarna och ge sig iväg till utställningsområdet bara minuter bort. Vädret var lagom, det hade kunnat vara både bättre och sämre, men det blåste en aning kallt. Priya skulle in först i ringen, allra först och det gjorde mig enormt nervös. Men jag fick annat att tänka på när jag via mobilen fick kontakt med en utställare som inte hittade till platsen.
Hur som, jag klev in med Priya tillsammans med två andra tikvalpar. Priya verkade tycka att det var på tok för tidigt för att visa sin bästa sida.
Men något konstigt hände. När jag visat klart och domaren kom fram för att ge en kommentar sa hon ”Suitable only for love” och tackade mig. Väldigt klumpigt sagt och gjort! Jag var övertygad att hon valt att inte ens placera Priya i valpklassen. Tankarna snurrade och jag var nära tårarna… Bara vacker i mina ögon, helt värdelös för andra, min stora skräck. Om hon nu inte skulle vara god att gå i avel så kan hon fortfarande användas till träning, agility, lydnad… Jag ser potential i henne och hon är helt klart den lyckligaste valpen jag haft!
Vi blev i alla fall placerade sist i klassen. Och jag var tvungen att släppa kommentaren för att kunna visa Adde (som fått domarbyte till samma som för papillon) senare samma dag.
Väntan var lång men i och med att man börjar få endel bekanta har man hela tiden någon att gå och prata med och så jag gjorde.
Och jag fick se B-kullens farfar Scooby placera sig som bästa hane och senare BIM. Så roligt när det går bra för släkten!
Så var det Addes tur, och med lite oro äntrade jag ringen.
Adde brukar alltid tjafsa på utställning, speciellt på bordet men denna säsong har han inte gjort det. Han verkar växt till sig, blivit vuxen även i huvudet för han sköter sig så bra nu.
Jag jobbade med honom, och var nöjd med hur han visades och han fick ett Excellent och placerades som bäst i öppenklassen. Dock fick han inget CK men en välskriven kritik. Speciellt kommentaren ”Excellent temperament” värmer då han skötte sig så bra.
Vi packade och åkte innan allt var slut. Vi var så trötta både hundar och ägare.
Senare på kvällen åkte vi ut i skogen och hundarna fick rusa av sig. Under den promenaden tittade jag på Priyas lycka och glädje och bestämde mig att hon aldrig får tappa den. Den får mig att le och skratta och det behöver jag. I mina ögon är hon perfekt av just den anledningen…
EDIT (tillägg): Domaren var med hundarna helt underbar. Hon var försiktigt men ändå noga, märkte väldigt fort när de tyckte det var obehagligt och avledde då till kel eller annat. Det var nog mer missförstånd i språk som gjorde det så konstigt.
Igår inledde vi den officiella säsongens hundutställningar. Adde och Priya var anmälda och deltog.
I och med att det är nya utställnings bestämmelser och ny bedömningsordning så var det extra spännande att äntra ringen igen.
Priya var först ut. Hon var den enda papillonvalpen anmäld och fick HP och därmed blev hon BIR-valp med fin kritik. Så stolt jag var! Dansade när jag kommit ut ur ringen igen, Priya tyckte nog jag var underlig.
Hon skötte sig för övrigt inte perfekt på brodet men på backen var hon en stjärna.
Många av de papillon som var anmälda kom inte så det gick allt för fort och det blev lite stress med att få Adde klar.
Men jag hann och klev in först av tre öppenklass-hanar.
Han fick ”rött kort”, Excellent så vi fick stanna i ringen medan övriga hanar bedömdes. Även de fick Excellent och konkurrensen kunde börja.
Vi placerades som andra hund med CK och placerades som andra bästa hane i Bästa Hane med Reserv Cert.
Tror inte jag kan bli stoltare. Första gången jag ställer två egenägda Anthemshundar officiellt får båda så bra betyg!
Priya var enormt trött när vi timmar senare klev in i finalringen för valpar. Och där var det svårt att få hennes fokus. Hon ville inte alls på bord, hon ville inte på marken…
Men hon är ju ännu liten och har lite dåligt tålamod.
Jag träffade under dagen ett par nya bekanta som ska bli roliga att fortsätta hålla kontakten med.
Vill passa på att gratta Ann och Vattuskräcken som åkte med oss igår och kammade hem Excellent, CK, Reserv Cert och placerade sig som andra bästa hane, precis som Adde, men i Welsh Corgi Cardigan-ringen.
Adde och Priya är anmälda till dubbelutställning nästa helg i Luleå och Piteå. Vi har större konkurrens men också många bekanta att hejja på på plats. Jag längtar!
Detta var ett underbart sätt att inleda sommarsäsongens utställningar.
I helgen var det dags för årets första utställning. Jag har känt lite olust över utställningar senaste tiden, bara en ovilja att ställa helt enkelt. Men så många jag känner, så många jag ville träffa skulle till Gällivare, hemmaplan, att jag inte kunde låta bli att anmäla Adde. Dessutom fick jag till det så bra att båda de andra syskonen kom och ställdes, det blev en liten valpträff, med pappan med också!
Redan på fredag startade allt, då blev jag och packningen hämtad i Jokkmokk av ena kullbroderns (Amadeuz) familj som fått låna svärfar Kjells lägenhet för minisemester hela helgen. Även jag sov där…
Introduktionen av tre hundar för Adde och Theo gick bara bra, Adde har ju trots allt sovit hos dem en natt så för honom var de inte nya… Och jag är imponerad över hur bra det gick med fem hanhundar tillsammans, varav tre i lika ålder…
Lördagmorgonen gick på rutin inför utställning. Äta frukost, kolla hund och packning osv. Och så klart, just när vi satt oss i bilarna kom lite dramatik, en av bilarna ville inte vara med idag!
Planer lades upp och svärfar började köra in mig och packning till Gällivare för att sedan vända och hämta upp vårt sällskap, men efter någon mil ringde de och sa att de fått igång bilen och kom efter…
Jag hoppade av på utställningsplatsen och tog tältet med mig och Kjell vände för att möta upp de andra som inte visste var vi skulle vara…
Jag är så stolt, jag slog upp mitt nyinköpta utställningstält på egen hand utan större besvär, men jag insåg hemma när jag hängde det på tork att jag vänt duken fel… Nu vet jag till nästa gång…
Tältet fylldes med prylar och hundar. Theo var inte med eftersom han är så morgonsur fick han vara hemma. Flickorna var ju hemma med husse redan.
Efter ett tag kom övriga människor man känner och vi pratade mycket denna dag. Och även sista kullbrodern (Albin) från Malmberget kom och det bestämdes att jag skulle ställa honom.
Varför jag valt bort utställningar iår är för mig såhär i efterhand en gåta… Jag hade så kul trots regn! Så trevliga människor i tälten brevid (från Keramet’s), Kicki var där med sitt gäng också. Det var så avslappnat, ingen press.
Pojkarna gick upp i ringen, Adde först (phalène) och sedan Amadeuz och Albin i papillonringen.
Resultaten är väl inget att skryta med, men de fick var sitt andrapris och jag är nöjd. Uppenbarligen skötte de sig och jag har skrivna kritiker på alla bröderna.
Vi packade ihop rätt snart efter att vi varit in, papillon var sista ras i ring… Men jag som tältansvarig var ju kvar ett tag extra och plockade ihop medan de andra bar övriga grejjor. Jag fick på nära håll se BIR och BIM (papillon) tas fram, på nära håll menar jag i vinnarnas tält, jag erbjöd mig att hålla övriga hundar sällskap…
Jag grattade och packade sedan ihop det sista och gav mig hemåt Porjus.
Jag och svärfar åkte in också på söndagen men denna gången bara för att njuta! Bara spankulera runt, prata med folk, titta på hundar och bara vara. Trots gott om tid gick dagen allt för fort och jag hann inte runt överallt jag ville.
Och det avslutades med middag hos valpköparna.
Efter detta är jag så inspirerad att ställa mer, kuska mer… Men det är ju alltid det med min inre stress som står ivägen… Jag mår brutalt dåligt när jag känner mig som en börda på andra. Andra måste köra, låna ut bil osv. Den inre stress jag får av andras stress bränner så mycket energi att jag är nedbruten flera dagar senare och jag kan absolut inte njuta av utställningen när jag väl är där om något flåsar mig i nacken.
Vi får se hur höstens utställningsprogram blir… Måste hitta en mindre hane till River också (se planeraded kullar).
Allt börjarde egentligen torsdag då jag åkt för att bada och fixa Adde som skulle ställas nu i helgen. Men saker gick helt galet och jag övervägde att inte ställa, bland annat för att hanterinsträningen inte alls gick bra.
Jag ringde än hit, än dit för att få råd hur jag skulle göra, om det var någon idé att åka, med hund… Hade nog åkt ändå då Amadeuz (Anthems Almighty Amadeus) var anmäld och jag gärna ville se hunden, uppfödd av mig som var först att ställas, på plats.
Jag fick rådet att chansa, åka ändå så pojken åkte in i duschen och fixades som vanligt. Lite klipp av tass, lite kam och fix och så åkte jag hem igen.
På fredag åkte jag buss med Adde till Luleå. Då vi inte fått tag i egen bil till på lördagmorgon kunde jag åka med de som äger både A-kullens pappa Bamze och Amadeuz. Tack för en rolig helg Monica!
Kvällen var mysig och full av hundprat.
Lördag morgon var vi uppe tidigt, åt frukost, rastade vovvar och susade iväg mot Måttsund och Dvärghundklubbens Nationella hundutställning.
Det var 17 phalèner anmälda, ett stort antal…
Dåligt väder var det. Spöregn mest hela tiden och en blöt fjäril är inte en vacker fjäril…
Fyra fjärilar var anmälda i vårt gäng. Anthems Admired Adagio (Adde), Anthems Almighty Amadeus (Amadeuz), Lupus Gåårs Gabriel (Bamze) och valpen Kätran’s Gunwald (Gunnar). Alla hanar (Amadeuz är dock papillon).
Gunnar var först ut. Blev Andra bästa hanvalp.
Sedan klev jag och Adde in i ringen, ensamma i vår klass. 1-1, CK… Super tänkte jag! Vi blir kanske placerade i Bästa hanhundklass.
Unghanen kom inte, Öppenahanen blev utan CK, och så var det Championernas tur.
Pappa Bamze blev andra bästa championhane med CK, två i den klassen fick CK. alltså var det tre hanar med CK, vi skulle bli placerade i bästa hane. Medan vi gick runt vårt varv, jag och Adde, tillsammans med pappa Bamze och en annan championhane börjar jag inse att de andra hanarna är fullcertade… De kan inte få fler svenska Cert. Om domaren bestämmer sig för att ge Cert, blir det till oss.
Jag skakade, både av regnet och av nervositet, men jag försökte jobba med Adde ändå.
Han var lysande hela vägen och vi blev placerade som andra bästa hanhund, före Bamze. Och då blev nästa chock… Adde slog Bamze! Adde slog pappa! Hade jag kunnat sätta mig när jag fick Cert-rosetten i handen hade jag nog det. Adde, 10 månader gammal har just fått sitt första Cert.
Regnet spöade ner i backen och nu var jag blöt in på benmärgen, ville inte ha sönder mobilen men passade på att ringa Andreas när jag var under tak och hämtade ut rosetter med mitt sällskap. Jag hade dock inte hämtat ut kritiken så för mig var det bara att vänta.
Men efter det var det stopp. En fyra och en halv månader gammal juniortik som hunnit utvecklas mer slog Adde i Bästa Junior (som de ibland utser på specialutställningar).
Jag var lyrisk och hämtade ut mina rosetter och en pokal för Certet… Min första pokal på en av hundarna.
Men vänta, det var inte över ännu…
Amadeuz återstod i papillonringen. Och det var ett bra tag till han skulle in. Tack Kicki B för lånet av hörnet i tältet, du är guld värd! Och tack Kicki S för platsen under paraplyet en stund, var dock för kall för att prata.
När man är blöt blir man kall, och när man är kall tvingar kroppen sig själv att skaka, och det var vad som hände mig. Kläder, burar och paraply skyddade hunden bättre än mig, och jag började periodvis okontrollerat skaka. Försökte röra mig, tänka på annat, men så snart jag stannade av skakade jag.
Amadeus och Monica klev in som första papilloner i ringen och fick en etta. Ensamma i klassen blev de också bästa juniorhane, men utan CK.
Jag är så nöjd med helgen, och så tacksam att ha fått låna torra kläder när jag kom in i värmen igen.
Jag har ännu inte fattat det… Att vi kom så långt efter mina tvivel på att åka.
Än mindre har jag förstått att Kennel Anthems första kulls utställda hundar har fått ettor båda två (av tre). Om någon dag kommer jag nog inse det och ta det som extremt bra betyg för min avelsplanering. Hittills kan jag bara säga det högt, utan att det riktigt har sjunkit in.
Internationell utställning i Sjulnäs/Piteå 4 juli 2009 (Arrangör: Södra Norrbottens kennelklubb).
Gina: Andra pris.
Sånt händer och väderförhållandena var inte de bästa. Tråkigt men bättre lycka nästa säsong…
Men…
Om jag hört djungeltrumman rätt går det bättre för min uppfödare på Kennel Dagsljus, som i helgen ställt i Visby. Ginas pappa, mitttelspitzen Rimazet Khamsin (aka Troy) blev idag BIM och fick det tredje Certet… Han blev alltså Champion idag!
Grattis vackra Troy.
Det har också gått bra för halvbrorsan, kleinspitz Dagsljus Irish Coffee (aka Gizmo). Han blev BIR och fick också han ett tredje Cert, men eftersom han ännu inte är över 24 månader blev det inget Championat… Han bor inte hos uppfödaren utan på Ullsåsas kennel.
BIR-valp (mittelspitz) blev halvsyster Dagsljus Brown Christmas Girl (aka Zazza).
Mittelspitz som blev BIR bor också på Kennel Dagsljus. Hon heter Wyndlee Victim Of Love (aka Foxy).
Alltså har det varit en riktigt bra dag för släkten till Gina. Varför kunde inte hon ha fått ställas idag i Piteå? Då kanske det gått bättre…
Men, jag kommer få träffa dessa vackra vovvar på bara några dagar, när jag sover över hos Dagsljus under min resa söderut…
(med reservation ifall jag skulle hört djungeltrumman fel)
Vi for redan på fredagkväll till det tilltänkta övernattningsstället, vill säga svärfar Kjells lägenhet i Porjus.
Det vill säga att vi varit inneboende hos Kjell, Theo och Adde några dagar.
Oj vad vovvarna busat och jag tror Adde inte tyckte det var allt för illa att bo med mamma River igen för en stund, de pussades friskt där ett tag.
Så på lördagförmiddag packades River och Theo in i bilen och vi susade till utställningsplatsen.
Det var väldigt varmt fast vindar svalkade skönt så det var skönt för vovvarna att ha vind i pälsen. De såg ju ut som de gjorde där efter men det kan man ta, sålänge det inte skadar dem…
Syskonen fick en tvåa var. Men den här gången fick jag välskriven kritik så jag är nöjd ändå. Båda är i rätt underlig pälskondition. Theo är lite utfälld och River har ännu inte fått tillbaka all päls sedan efter valpningen.
Det var en trevlig dag. Träffade mycket papillonfolk och innan vi for hem for vi en sväng till Malmberget och hälsade på Albin (Anthems Amazing Armin).
Väl tillbaka i Porjus åt jag mat och sedan slocknade jag och minns inte så mycket mer av dagen. Så trött var jag, troligtvis för att jag ännu inte är helt återställd från en infektion i luftvägarna jag fick under förra helgen…
Söndag morgon blev tidig för det var Ginas tur att ställas.
Vi samåkte med andra kleinspitzägare som också skulle ställa.
Det blev en lång dag men även på söndag fanns det en massa folk att surra med.
Detta var första gången Gina ställes officiellt av mig. Många saker kan jag nog träna mer på, andra skötte vi riktigt super.
Hon fick i alla fall ett rött band (1a) och blev placerad som bästa ungtik med CK.
I Bästa tik klass placerades hon som andra tik och fick ett Reserv CACIB.
Jag går som på moln, är supernöjd.
Det är dags för Gina att ställas redan nästa helg i Piteå. Sju kleinar är anmälda, håll tummarna för oss då.
Om nu bara Adde kunde välja att ha öronen på samma sätt, stående eller hängande. Det är hopplöst att ställa en hund med ett av varje, fråga Elven…
Elven förresten har bara njutit att vara tillbaka i Porjus där hon växte upp.
Jag har god lust att flytta tillbaka om inte allt för lång tid, och då gärna i något större än det vi bor i nu, och gärna med egen tomt…
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om resultatet därför att jag ännu inte förstått varför hundarna fick dem. Men det är ju försent att fråga det nu, dygnet senare när allt är över för ett bra tag sedan.
Theo fick en trea… Med kommentaren ”Han ser ut som en nio månaders tik…” River fick en tvåa… Med kommentaren ”Bra huvud, men inget mer…”
Vad är det som får Theo att se ut som en nio månaders tik frågar jag mig? Vad är det som är så dåligt med Rivers kropp?
I alla fall fick jag inviga nya utställnings-outfiten. Den inhandlade tredelarskostymen just för ändamålet utställning (hade bara två av delarna igår för att det var nog varmt för det…).
Jag trivs bra i den… Men byxorna är lite för stora, för jag var större när jag köpte dem…
Nu ska jag bara inhandla några skjortor i olika färger, och fundera över om jag kan använda samma kostym när jag visar Gina…
Mörk kostym och mörk hund fungerar inte. Kanske om jag har ett par skor i annorlunda färg…
Dagen idag har varit helt galen.
Det har varit utställning i närheten. Närmare bestämt i Gällivare där min lokala kennelklubb ligger.
På morgonen packade vi in oss i bilen och for iväg. Vi var igenom veterinär och vaccinationskontrollen och hittade vår ring perfekt till när domaren presenterades. Så det var bara att sätta sig ner och vänta på vår tur.
Det var en hög chihuahua före oss men tiden gick ändå fort.
Så blev det dags för Theo att visas upp. Min lilla showkille…
Han sköter sig så exemplariskt i ringen, så länge han inte ser husse utanför.
Han fick först sin kvalitets 1:a och fick gå in igen och placerade sig som bästa unghunds hane med CK.
Ut ur ringen igen och vänta på att hanarna med CK skulle kallas in igen.
Väl inne igen steg spänningen för bara två hanar hade fått CK och helt plötsligt fanna chansen för mitt första efterlängtade cert. Och det kom också… Theo placerades etta i Bästa hanhundsklass.
Så blev det syster Rivers tur.
River skötte sig även hon utmärkt i ringen och på bordet.
Även hon fick sin 1:a i kvalitet och blev bästa unghundstik med CK. Ut ur ringen och vänta och så in igen.
Fyra tikar hade fått CK och River placerades som 2:a bästa tik med R-CACIB.
Dags för BIR och BIM och Theos tur i ringen igen.
Han blev BIM occh matte fick äntligen slappna av, gå ur ringen och fira med Theos båda hussar (även foderhusse). Mitt första cert på en egenägd hund, ett steg närmare SUCH…
Jag tror inte jag har smält det ännu. Jag vänder mig om och blir förvånad av färgerna på rosetterna som nu hänger på väggen.
Har redan fått en hel hög gratulationer. Blir lite förvånad av hur snabbt det kunde spridas.
Nästa gång jag skriver här har förhoppningsvis en ny, fyrbent familjemedlem flyttat in… Jag träffar fina Gina på måndag eftermiddag, kommer hem på torsdag mitt på dagen.
Vi hade gott om tid att installera oss vid ringen och få hundarna vana vid tanken att de åter var på utställning.
Den varma känslan i magen höll i sig och när det var 
Hade jag kunnat sätta mig när jag fick Cert-rosetten i handen hade jag nog det. Adde, 10 månader gammal har just fått sitt första Cert.
Detta var första gången Gina ställes officiellt av mig. Många saker kan jag nog träna mer på, andra skötte vi riktigt super.
