Jag skulle haft phalène redan 2003, men Elven som är född av två phalèneföräldrar beslutade resan sina öron. Istället fick vi Adde i vår A-kull 2008 och han beslutade sig ha hängande öron…
Detta är samlingskategorin för vår Adde, hans släkt, vänner och bekantas phalèner samt andra jag möter av samma ras.
Ögon: Kanske lysa henne i slutet av året beroende på när de andra lyses. Utställning: Ställa henne åtminstone en gång till, beroende på om hon får annan pälstyp efter kastration. Lydnad: Starta och tävla vid flertalet tävlingar under året. Agility: Starta och tävla i åtminstone Hoppklass vid några tävlingar under året. Ett Absolut måste är hemmatävlingen.
Ögon: Lysa om. MH: Genomföra tillsammans med kullsyskon i Skåne. HD ED: Genomföra röntgen. Utställning: Ställa åtminstone en officiell, Brukshundutställning. Lydnad: Starta på oktobertävlingen i Jokkmokk. Agility: Börja träna med tävling som mål beroende på vad röntgen säger…
Chock. Inget annat ord kan bättre beskriva min reaktion över det som hände i Måndags, eller egentligen började det förra veckan.
Att valparna skulle besiktigas på luciadagen var bokat redan för sex veckor sedan. Man få ju ligga före för att verkligt få den tid man vill ha…
Men i torsdags kom svärfar Kjell och berättade att vår Lill-prins, River-sonen Adde, kissat blod.
Egentligen händer det ibland att hanhundar får så ibland, speciellt vintertid, så nu i efterhand undrar jag varför jag på ren instinkt reagerade som jag gjorde. Jag tog upp telefonen, ringde Djursjukhuset och sa att jag tar med mig en hund extra på luciadagen…
Adde kom till oss redan fredag då det krävdes lite förarbete inför veterinärbesöket. Hans förhud skulle spolas och de behövde ett urinprov från lucia-morgonen… Han trivdes inte utan sin Sällskapsman Theo de första dygnet, men sedan kunde han slappna av.
Jag passade på att kasta honom och valparna i duschen på söndagkväll eftersom djursjukhuset tidigare har uttryckt att de gärna vill ha in rena hundar…
På måndagmorgonen började den vilda jakten på urinprov. Adde är en maskulin hane, som ändock kan niga när han kissar när det är bråttom. På så sätt missade jag första dropparna. Sedan fick han den dåliga ovanan att kliva på locket jag använde för att samla upp i, och då blev provet utblandat med snö…
Jag fick högst en tesked innan jag gav upp och det ändå var dags att åka.
Det började med besiktning av valparna och analys av urinprovet, så Adde fick stå och lyssna på protesterna från halvsyskonen när de vaccinerades och chipades.
Besiktningen gick ok, veterinären skrev anteckningar i Journalen för att sedan föra över det till intygen.
Sedan började Addes undersökning. Han pep lite vid tryck på magen men sa inte ett ord under undersökning av prostatan… Den verkade lite förstorad, något som är lite ovanligt hos så unga hundar på blivit två år, så de skickade oss vidare på ultraljud. Under tiden fick jag veta att urinprovet varken visade spår av blod eller annat som inte borde vara där…
Ultraljudet visade att prostatan var lite större på ena sidan men mer anmärkningsvärt var ett streck, en så kallad skugga som strålade från urinblåsan. Ultraljudsspecialisten trodde på en-två urinstenar så vi gick vidare till röntgen (men även urinsten är ovanligt på så unga hundar).
Adde började bli trött nu, annars hade han försökt kämpa lite när man lade ner honom för undersökningar.
Vi hamnade i ett annat undersökningsrum än under besiktning och första undersökning av Adde. Och där fick vi sitta en bra stund.
När veterinären kom tillbaka bekräftade hon urinstenar, många fler än två och vad än värre var så hade en vandrat i urinleden ut i snoppen, där den riskerade fastna.
Vi tog ytterligare en röntgenbild, en mer detaljerad men den sa inget nytt.
Urinstenar på röntgen ser ironiskt nog ut som snöflingor, väldigt vassa sådana…
Vi hamnade i ett tredje undersökningsrum och fick domen, Adde skulle läggas in för operation morgonen efter eftersom det såg ganska illa ut, och skulle urinstenen fastna under natten skulle han inte ha två timmars bilfärd till veterinär utan bara minuter.
Jag insisterade som alltid när mina hundar läggs in att de ska få träffa det sällskap jag har med. I detta fall var det Kjell, foder-husse till Adde. Hemskt nog att säga gör jag detta om något skulle hända, och detta skulle vara Addes första sövning…
Det var svårt att gå därifrån. Jag hade inte laddat upp mig under bilfärden in på att lämna kvar någon hund, som jag fått göra under Elvens utryckningar.
Att ta det tomma kopplet i handen och gå åt det andra hållet hunden ska gå mot och kasta den sista blicken mot de stängande dörrarna är så hjärtskärande.
Vi satt en stund, drack varsin kopp choklad, jag var i chock.
Väl hemma sedan tog jag tag i sorterande av pappren från besiktningen och då inser jag att de anmärkningar tikarna fått var fel. Priyas anmärkning (rinniga ögon) var skrivna på Betty, och Bettys lilla navelbrock var skrivet på Priya. Nog för att jag ska behålla båda men nog vill jag ha pappersarbetet rätt i alla fall!
Tisdag blev en lång dag. Jag gick bara och väntade på att telefonen skulle ringa, beredd att höra både gott och ont.
Klockan tre när de har de inneliggandes telefontid ringde jag och fick veta att han ännu inte var opererad, det hade kommit ett akutfall emellan. Men jag passade på att fråga om han skötte sig eller om han satt och gnällde. Det är ju ändå första gången han sover borta! Men han var lugn.
Klockan fem ringde veterinären och berättade att operationen gått jättebra. Men stenen som vandrat var borta redan innan, troligen har Adde klarat av att kissa ut den själv.
Han sa att det var många stenar och att uretra såg lite sliten ut, troligen pga att stenarna legat och nött…
Idag, onsdag var jag i full färd med att koppelträna valparna ute när Andreas ropar att djursjukhuset ringer. Trots tidigare osäkerhet kommer Adde att få komma hem idag.
Samtidigt ska jag ta med valparna och få tikarna ombesiktade eftersom jag vill ha det rätt.
Adde kommer få bo hos oss första dagarna. Jag vill vara säker på att han inte hoppar och sliter i stygnen, han har inte lika stor anledning att hoppa här som hemma i Porjus. Jag vill också vara säker att han får i sig sin medicin.
Om en timme ger vi oss iväg.
Kennel Anthems fick sin första kull för ganska precis två år sedan.
Två år har gått så fort, minns det som igår.
Och idag ligger tre halvsyskon med mamma River och diar så sött, blott sex dagar gamla.
River och Theos mormor Tjorven (Dagsljus Empress Edwina) har lämnat oss, det har även morfar Freddie (Dagsljus Just for Fun) tidigare iår…
En hel generation är alltså borta.
Därför kommer det spela lite större roll om River är dräktig eller inte, för jag har blivit mer inriktad på förhoppningen att kunna föra de två morföräldrarnas arv vidare.
Visst, vi har Adde redan, men en tik också hade inte varit helt fel…
Bilden nedan är Tjorven. Så vacker tös hon var!
Men svårflirtad vill jag minnas. Kli och klapp skulle ske på hennes vilkor, men omöjlig var hon inte.
Kommer sakna henne nästa gång jag hälsar på hos Kennel Dagsljus….
I helgen var det dags för årets första utställning. Jag har känt lite olust över utställningar senaste tiden, bara en ovilja att ställa helt enkelt. Men så många jag känner, så många jag ville träffa skulle till Gällivare, hemmaplan, att jag inte kunde låta bli att anmäla Adde. Dessutom fick jag till det så bra att båda de andra syskonen kom och ställdes, det blev en liten valpträff, med pappan med också!
Redan på fredag startade allt, då blev jag och packningen hämtad i Jokkmokk av ena kullbroderns (Amadeuz) familj som fått låna svärfar Kjells lägenhet för minisemester hela helgen. Även jag sov där…
Introduktionen av tre hundar för Adde och Theo gick bara bra, Adde har ju trots allt sovit hos dem en natt så för honom var de inte nya… Och jag är imponerad över hur bra det gick med fem hanhundar tillsammans, varav tre i lika ålder…
Lördagmorgonen gick på rutin inför utställning. Äta frukost, kolla hund och packning osv. Och så klart, just när vi satt oss i bilarna kom lite dramatik, en av bilarna ville inte vara med idag!
Planer lades upp och svärfar började köra in mig och packning till Gällivare för att sedan vända och hämta upp vårt sällskap, men efter någon mil ringde de och sa att de fått igång bilen och kom efter…
Jag hoppade av på utställningsplatsen och tog tältet med mig och Kjell vände för att möta upp de andra som inte visste var vi skulle vara…
Jag är så stolt, jag slog upp mitt nyinköpta utställningstält på egen hand utan större besvär, men jag insåg hemma när jag hängde det på tork att jag vänt duken fel… Nu vet jag till nästa gång…
Tältet fylldes med prylar och hundar. Theo var inte med eftersom han är så morgonsur fick han vara hemma. Flickorna var ju hemma med husse redan.
Efter ett tag kom övriga människor man känner och vi pratade mycket denna dag. Och även sista kullbrodern (Albin) från Malmberget kom och det bestämdes att jag skulle ställa honom.
Varför jag valt bort utställningar iår är för mig såhär i efterhand en gåta… Jag hade så kul trots regn! Så trevliga människor i tälten brevid (från Keramet’s), Kicki var där med sitt gäng också. Det var så avslappnat, ingen press.
Pojkarna gick upp i ringen, Adde först (phalène) och sedan Amadeuz och Albin i papillonringen.
Resultaten är väl inget att skryta med, men de fick var sitt andrapris och jag är nöjd. Uppenbarligen skötte de sig och jag har skrivna kritiker på alla bröderna.
Vi packade ihop rätt snart efter att vi varit in, papillon var sista ras i ring… Men jag som tältansvarig var ju kvar ett tag extra och plockade ihop medan de andra bar övriga grejjor. Jag fick på nära håll se BIR och BIM (papillon) tas fram, på nära håll menar jag i vinnarnas tält, jag erbjöd mig att hålla övriga hundar sällskap…
Jag grattade och packade sedan ihop det sista och gav mig hemåt Porjus.
Jag och svärfar åkte in också på söndagen men denna gången bara för att njuta! Bara spankulera runt, prata med folk, titta på hundar och bara vara. Trots gott om tid gick dagen allt för fort och jag hann inte runt överallt jag ville.
Och det avslutades med middag hos valpköparna.
Efter detta är jag så inspirerad att ställa mer, kuska mer… Men det är ju alltid det med min inre stress som står ivägen… Jag mår brutalt dåligt när jag känner mig som en börda på andra. Andra måste köra, låna ut bil osv. Den inre stress jag får av andras stress bränner så mycket energi att jag är nedbruten flera dagar senare och jag kan absolut inte njuta av utställningen när jag väl är där om något flåsar mig i nacken.
Vi får se hur höstens utställningsprogram blir… Måste hitta en mindre hane till River också (se planeraded kullar).
Igår var det ett år sedan A-kullen föddes, under dramatiska omständigheter…
Men, det var ju ändå en dag att fira och därför planerade jag, Andreas och svärfar Kjell en resa runt norrbotten för att hälsa på och fira de tre bröderna.
Tårta och presenter inhandlades…
Vi startade resan med att hämta upp pojkarna Theo och födelsedagsbarnet Adde i Porjus och fortsatte till Malmberget.
Där träffade vi den förstfödde Albin (A. Amazing Armin).
Han har blivit så fin på ett år.
Amazing Armin Nyfödd
Amazing Armin 1 år
Sedan fortsatte vi till Boden och hade en snabb träff med en som är intresserad av kleinspitz. Vi tänkte är vi ändå hade alla hundarna med (även Gina) och hade vägarna förbi kunde vi träffas på hennes hemmaplan…
Och så bar det av till Luleå och Amadeuz (A. Almighty Amadeus).
Även han har växt upp till en stilig kille…
Almighty Amadeus Nyfödd
Almighty Amadeus 1 år
När vi väl var hemma var klockan efter 22:00 och vi hade varit på språng i 13 timmar. Vi räknade att det nog blivit kring 65 mil i bil…
Idag blir A-kullen elva månader. Tiden går fort. Om bara en månad är de ett år!
Adde var för övrigt på inofficiell utställning igår. Han fick HP, blev BIR (ensam i rasen) och blev placerad BIG R (av fem i grupp 9). Är nöjd med det resultatet då svansen var lite blyg och inte alltid uppe…
Grattis:
Anthems Admired Adagio
Anthems Amazing Armin
Anthems Almighty Amadeus
Bilden på Adde är tagen av Kicki under gårdagen…
Och tack Ulrika för skjutsen hem…
Allt börjarde egentligen torsdag då jag åkt för att bada och fixa Adde som skulle ställas nu i helgen. Men saker gick helt galet och jag övervägde att inte ställa, bland annat för att hanterinsträningen inte alls gick bra.
Jag ringde än hit, än dit för att få råd hur jag skulle göra, om det var någon idé att åka, med hund… Hade nog åkt ändå då Amadeuz (Anthems Almighty Amadeus) var anmäld och jag gärna ville se hunden, uppfödd av mig som var först att ställas, på plats.
Jag fick rådet att chansa, åka ändå så pojken åkte in i duschen och fixades som vanligt. Lite klipp av tass, lite kam och fix och så åkte jag hem igen.
På fredag åkte jag buss med Adde till Luleå. Då vi inte fått tag i egen bil till på lördagmorgon kunde jag åka med de som äger både A-kullens pappa Bamze och Amadeuz. Tack för en rolig helg Monica!
Kvällen var mysig och full av hundprat.
Lördag morgon var vi uppe tidigt, åt frukost, rastade vovvar och susade iväg mot Måttsund och Dvärghundklubbens Nationella hundutställning.
Det var 17 phalèner anmälda, ett stort antal…
Dåligt väder var det. Spöregn mest hela tiden och en blöt fjäril är inte en vacker fjäril…
Fyra fjärilar var anmälda i vårt gäng. Anthems Admired Adagio (Adde), Anthems Almighty Amadeus (Amadeuz), Lupus Gåårs Gabriel (Bamze) och valpen Kätran’s Gunwald (Gunnar). Alla hanar (Amadeuz är dock papillon).
Gunnar var först ut. Blev Andra bästa hanvalp.
Sedan klev jag och Adde in i ringen, ensamma i vår klass. 1-1, CK… Super tänkte jag! Vi blir kanske placerade i Bästa hanhundklass.
Unghanen kom inte, Öppenahanen blev utan CK, och så var det Championernas tur.
Pappa Bamze blev andra bästa championhane med CK, två i den klassen fick CK. alltså var det tre hanar med CK, vi skulle bli placerade i bästa hane. Medan vi gick runt vårt varv, jag och Adde, tillsammans med pappa Bamze och en annan championhane börjar jag inse att de andra hanarna är fullcertade… De kan inte få fler svenska Cert. Om domaren bestämmer sig för att ge Cert, blir det till oss.
Jag skakade, både av regnet och av nervositet, men jag försökte jobba med Adde ändå.
Han var lysande hela vägen och vi blev placerade som andra bästa hanhund, före Bamze. Och då blev nästa chock… Adde slog Bamze! Adde slog pappa! Hade jag kunnat sätta mig när jag fick Cert-rosetten i handen hade jag nog det. Adde, 10 månader gammal har just fått sitt första Cert.
Regnet spöade ner i backen och nu var jag blöt in på benmärgen, ville inte ha sönder mobilen men passade på att ringa Andreas när jag var under tak och hämtade ut rosetter med mitt sällskap. Jag hade dock inte hämtat ut kritiken så för mig var det bara att vänta.
Men efter det var det stopp. En fyra och en halv månader gammal juniortik som hunnit utvecklas mer slog Adde i Bästa Junior (som de ibland utser på specialutställningar).
Jag var lyrisk och hämtade ut mina rosetter och en pokal för Certet… Min första pokal på en av hundarna.
Men vänta, det var inte över ännu…
Amadeuz återstod i papillonringen. Och det var ett bra tag till han skulle in. Tack Kicki B för lånet av hörnet i tältet, du är guld värd! Och tack Kicki S för platsen under paraplyet en stund, var dock för kall för att prata.
När man är blöt blir man kall, och när man är kall tvingar kroppen sig själv att skaka, och det var vad som hände mig. Kläder, burar och paraply skyddade hunden bättre än mig, och jag började periodvis okontrollerat skaka. Försökte röra mig, tänka på annat, men så snart jag stannade av skakade jag.
Amadeus och Monica klev in som första papilloner i ringen och fick en etta. Ensamma i klassen blev de också bästa juniorhane, men utan CK.
Jag är så nöjd med helgen, och så tacksam att ha fått låna torra kläder när jag kom in i värmen igen.
Jag har ännu inte fattat det… Att vi kom så långt efter mina tvivel på att åka.
Än mindre har jag förstått att Kennel Anthems första kulls utställda hundar har fått ettor båda två (av tre). Om någon dag kommer jag nog inse det och ta det som extremt bra betyg för min avelsplanering. Hittills kan jag bara säga det högt, utan att det riktigt har sjunkit in.
18 Februari, 2012
- Nyheter 2011
- Hanar
- NO UCH, SE UCH, DK UCH, NORD V-11, DK V-11 Anthems Brass tan Alpha
- Släktstatistik: Kleinspitzkullen (Anthems Brass tan Alpha, Foxy Nose Eitan, Shangri-La Athene, Shangri-La Afrodite & Soybex Candy-Cane)
- Släktstatistik: River & Theo (Argbiggans Alice & Golden Leafs Boytoy)
- Släktstatistik: Mana (Dagsljus Man In The Mirror, Dagsljus Black Or White, Dagsljus Will You Be There, Dagsljus You Are Not Alone, Dagsljus Wings Of My Love, Dagsljus Smooth Criminal, Dagsljus Liberian Girl, Washoe’s A Native American, Ullsåsas Jessie, Ullsåsas Jackie, Ullsåsas Jumping Jack Flash, Ullsåsas Dr Jones, Dantos Naami, Dantos Noora, Dantos Niiwa, Dantos Queenie, Dantos Quowadis, Dantos Quasimodo, Dantos Quatro, Dantos Qwintus, Dantos Quando & Dagsljus Mountain Lion)
- Släktstatistik: Gina (Dagsljus Shimmering Sand, Rimazet Khamsin, Cosset Ain’t Misbehavin’, Cosset Stormy Weather, Cosset That Old Black Magic, Dagsljus Beautiful Black Rose, Dagsljus Beautiful Black Jade, Dagsljus Irish Coffee, Holy Divers Secretcinnamon, Dagsljus Beautiful Brown Christmas Girl, Dazzling Flash Flurry, Dazzling Flash Florentina, Dazzling Flash Fiddeli, Holy Divers At Last You’Re Here, Holy Divers This Love Will Last, Holy Divers Last Man Standing, Dagsljus Love of My Life, Dagsljus It Must be Love, Dagsljus It’s All for Love, Dagsljus It’s Only Love, Dagsljus She Loves You, Dagsljus Voice Of Love, Dagsljus Bugsy Siegel, Dagsljus Michael Lasker, Dagsljus Chris Brennan, Dagsljus AWhiter Shade Of Pale, Dagsljus To Good To Be True, Dagsljus Catch The Wind, Dagsljus Snow Queen, Dagsljus Careless Whisper, Dazzling Flash Gandhi, Jappetassens Ariel, Jappetassens Adella, Jappetassens Ursula, Jappetassens Melody, Jappetassens Kung Triton, Jappetassens Sebastian Krabba & Jappetassens Blunder)