På fredag åkte jag till Luleå tidigt på morgonen. Lupo hade tid på Djursjukhuset Gammelstad för borttagning av kvarsittande mjölktänder som inte distriktsveterinären lyckats ta bort.
Jag planerade att bo hos mina valpköpare (av Anthems Almighty Amadeus) tillika ägare av A-kullens pappa inför dubbelutställningen samma helg. Så vi lastade av och gjorde Adde och Priya hemmastadd hos dem och deras fyra hanar.
Vår kommun har haft problem med vattnet ett par dagar och planen att duscha Adde på torsdagen gick inte alls… Trycket var inte nog stort att orka genom hela slangen eller in i varmvettenberedagen. Så jag satte honom i badkaret hos valpköparna under väntetiden att få hämta Lupo. Priya hade jag lyckats bara på torsdagkväll när trycket ökat något…
Lupo klarade narkosen bra och var lycklig när vi hämtade honom och det var inte heller svårt att presentera honom för den tillfälliga flocken.
Sedan åkte vi och satte upp tältet vid vår ring på utställningsområdet, på Kronan i Luleå. Arrangör var denna gången Svenska Dvärghundsklubben.
Jag såg en hel mängd papissar på husbil och husvagnsparkeringen och kände den rätta känslan komma. Jag tror jag log nästan hela tiden.

Upp tidigt på lördagmorgon, rasta hundarna och ge sig iväg till utställningsområdet bara minuter bort. Vädret var lagom, det hade kunnat vara både bättre och sämre, men det blåste en aning kallt.
Priya skulle in först i ringen, allra först och det gjorde mig enormt nervös. Men jag fick annat att tänka på när jag via mobilen fick kontakt med en utställare som inte hittade till platsen.
Hur som, jag klev in med Priya tillsammans med två andra tikvalpar. Priya verkade tycka att det var på tok för tidigt för att visa sin bästa sida.
Men något konstigt hände. När jag visat klart och domaren kom fram för att ge en kommentar sa hon ”Suitable only for love” och tackade mig. Väldigt klumpigt sagt och gjort! Jag var övertygad att hon valt att inte ens placera Priya i valpklassen. Tankarna snurrade och jag var nära tårarna… Bara vacker i mina ögon, helt värdelös för andra, min stora skräck. Om hon nu inte skulle vara god att gå i avel så kan hon fortfarande användas till träning, agility, lydnad… Jag ser potential i henne och hon är helt klart den lyckligaste valpen jag haft!
Vi blev i alla fall placerade sist i klassen. Och jag var tvungen att släppa kommentaren för att kunna visa Adde (som fått domarbyte till samma som för papillon) senare samma dag.

Väntan var lång men i och med att man börjar få endel bekanta har man hela tiden någon att gå och prata med och så jag gjorde.
Och jag fick se B-kullens farfar Scooby placera sig som bästa hane och senare BIM. Så roligt när det går bra för släkten!

Så var det Addes tur, och med lite oro äntrade jag ringen.
Adde brukar alltid tjafsa på utställning, speciellt på bordet men denna säsong har han inte gjort det. Han verkar växt till sig, blivit vuxen även i huvudet för han sköter sig så bra nu.
Jag jobbade med honom, och var nöjd med hur han visades och han fick ett Excellent och placerades som bäst i öppenklassen. Dock fick han inget CK men en välskriven kritik. Speciellt kommentaren ”Excellent temperament” värmer då han skötte sig så bra.

Vi packade och åkte innan allt var slut. Vi var så trötta både hundar och ägare.
Senare på kvällen åkte vi ut i skogen och hundarna fick rusa av sig. Under den promenaden tittade jag på Priyas lycka och glädje och bestämde mig att hon aldrig får tappa den. Den får mig att le och skratta och det behöver jag. I mina ögon är hon perfekt av just den anledningen…

EDIT (tillägg): Domaren var med hundarna helt underbar. Hon var försiktigt men ändå noga, märkte väldigt fort när de tyckte det var obehagligt och avledde då till kel eller annat. Det var nog mer missförstånd i språk som gjorde det så konstigt.