Kennel Anthems fick sin första kull för tre år sedan! Tre år som gått vansinnigt fort!
Alla tre har en första gång blivit ögonlysta och fått kontrollerade knän, allt utan anmärkning. Väldigt skönt!
En har genomgått Mentalbeskrivning och tränas aktivt i spår.
Vår lilla phalènekille är utställd med goda resultat…
Ock jag tror alla trivs och mår underbart i sina hem med kompisar av samma/lika ras, och det värdesätts högst!
Kennel Anthems fick sin första kull för ganska precis två år sedan.
Två år har gått så fort, minns det som igår.
Och idag ligger tre halvsyskon med mamma River och diar så sött, blott sex dagar gamla.
I helgen var det dags för årets första utställning. Jag har känt lite olust över utställningar senaste tiden, bara en ovilja att ställa helt enkelt. Men så många jag känner, så många jag ville träffa skulle till Gällivare, hemmaplan, att jag inte kunde låta bli att anmäla Adde. Dessutom fick jag till det så bra att båda de andra syskonen kom och ställdes, det blev en liten valpträff, med pappan med också!
Redan på fredag startade allt, då blev jag och packningen hämtad i Jokkmokk av ena kullbroderns (Amadeuz) familj som fått låna svärfar Kjells lägenhet för minisemester hela helgen. Även jag sov där…
Introduktionen av tre hundar för Adde och Theo gick bara bra, Adde har ju trots allt sovit hos dem en natt så för honom var de inte nya… Och jag är imponerad över hur bra det gick med fem hanhundar tillsammans, varav tre i lika ålder…
Lördagmorgonen gick på rutin inför utställning. Äta frukost, kolla hund och packning osv. Och så klart, just när vi satt oss i bilarna kom lite dramatik, en av bilarna ville inte vara med idag!
Planer lades upp och svärfar började köra in mig och packning till Gällivare för att sedan vända och hämta upp vårt sällskap, men efter någon mil ringde de och sa att de fått igång bilen och kom efter…
Jag hoppade av på utställningsplatsen och tog tältet med mig och Kjell vände för att möta upp de andra som inte visste var vi skulle vara…
Jag är så stolt, jag slog upp mitt nyinköpta utställningstält på egen hand utan större besvär, men jag insåg hemma när jag hängde det på tork att jag vänt duken fel… Nu vet jag till nästa gång…
Tältet fylldes med prylar och hundar. Theo var inte med eftersom han är så morgonsur fick han vara hemma. Flickorna var ju hemma med husse redan.
Efter ett tag kom övriga människor man känner och vi pratade mycket denna dag. Och även sista kullbrodern (Albin) från Malmberget kom och det bestämdes att jag skulle ställa honom.
Varför jag valt bort utställningar iår är för mig såhär i efterhand en gåta… Jag hade så kul trots regn! Så trevliga människor i tälten brevid (från Keramet’s), Kicki var där med sitt gäng också. Det var så avslappnat, ingen press.
Pojkarna gick upp i ringen, Adde först (phalène) och sedan Amadeuz och Albin i papillonringen.
Resultaten är väl inget att skryta med, men de fick var sitt andrapris och jag är nöjd. Uppenbarligen skötte de sig och jag har skrivna kritiker på alla bröderna.
Vi packade ihop rätt snart efter att vi varit in, papillon var sista ras i ring… Men jag som tältansvarig var ju kvar ett tag extra och plockade ihop medan de andra bar övriga grejjor. Jag fick på nära håll se BIR och BIM (papillon) tas fram, på nära håll menar jag i vinnarnas tält, jag erbjöd mig att hålla övriga hundar sällskap…
Jag grattade och packade sedan ihop det sista och gav mig hemåt Porjus.
Jag och svärfar åkte in också på söndagen men denna gången bara för att njuta! Bara spankulera runt, prata med folk, titta på hundar och bara vara. Trots gott om tid gick dagen allt för fort och jag hann inte runt överallt jag ville.
Och det avslutades med middag hos valpköparna.
Efter detta är jag så inspirerad att ställa mer, kuska mer… Men det är ju alltid det med min inre stress som står ivägen… Jag mår brutalt dåligt när jag känner mig som en börda på andra. Andra måste köra, låna ut bil osv. Den inre stress jag får av andras stress bränner så mycket energi att jag är nedbruten flera dagar senare och jag kan absolut inte njuta av utställningen när jag väl är där om något flåsar mig i nacken.
Vi får se hur höstens utställningsprogram blir… Måste hitta en mindre hane till River också (se planeraded kullar).
Igår var det ett år sedan A-kullen föddes, under dramatiska omständigheter…
Men, det var ju ändå en dag att fira och därför planerade jag, Andreas och svärfar Kjell en resa runt norrbotten för att hälsa på och fira de tre bröderna.
Tårta och presenter inhandlades…
Vi startade resan med att hämta upp pojkarna Theo och födelsedagsbarnet Adde i Porjus och fortsatte till Malmberget.
Där träffade vi den förstfödde Albin (A. Amazing Armin).
Han har blivit så fin på ett år.
Amazing Armin Nyfödd
Amazing Armin 1 år
Sedan fortsatte vi till Boden och hade en snabb träff med en som är intresserad av kleinspitz. Vi tänkte är vi ändå hade alla hundarna med (även Gina) och hade vägarna förbi kunde vi träffas på hennes hemmaplan…
Och så bar det av till Luleå och Amadeuz (A. Almighty Amadeus).
Även han har växt upp till en stilig kille…
Almighty Amadeus Nyfödd
Almighty Amadeus 1 år
När vi väl var hemma var klockan efter 22:00 och vi hade varit på språng i 13 timmar. Vi räknade att det nog blivit kring 65 mil i bil…
Idag blir A-kullen elva månader. Tiden går fort. Om bara en månad är de ett år!
Adde var för övrigt på inofficiell utställning igår. Han fick HP, blev BIR (ensam i rasen) och blev placerad BIG R (av fem i grupp 9). Är nöjd med det resultatet då svansen var lite blyg och inte alltid uppe…
Grattis:
Anthems Admired Adagio
Anthems Amazing Armin
Anthems Almighty Amadeus
Bilden på Adde är tagen av Kicki under gårdagen…
Och tack Ulrika för skjutsen hem…
Allt börjarde egentligen torsdag då jag åkt för att bada och fixa Adde som skulle ställas nu i helgen. Men saker gick helt galet och jag övervägde att inte ställa, bland annat för att hanterinsträningen inte alls gick bra.
Jag ringde än hit, än dit för att få råd hur jag skulle göra, om det var någon idé att åka, med hund… Hade nog åkt ändå då Amadeuz (Anthems Almighty Amadeus) var anmäld och jag gärna ville se hunden, uppfödd av mig som var först att ställas, på plats.
Jag fick rådet att chansa, åka ändå så pojken åkte in i duschen och fixades som vanligt. Lite klipp av tass, lite kam och fix och så åkte jag hem igen.
På fredag åkte jag buss med Adde till Luleå. Då vi inte fått tag i egen bil till på lördagmorgon kunde jag åka med de som äger både A-kullens pappa Bamze och Amadeuz. Tack för en rolig helg Monica!
Kvällen var mysig och full av hundprat.
Lördag morgon var vi uppe tidigt, åt frukost, rastade vovvar och susade iväg mot Måttsund och Dvärghundklubbens Nationella hundutställning.
Det var 17 phalèner anmälda, ett stort antal…
Dåligt väder var det. Spöregn mest hela tiden och en blöt fjäril är inte en vacker fjäril…
Fyra fjärilar var anmälda i vårt gäng. Anthems Admired Adagio (Adde), Anthems Almighty Amadeus (Amadeuz), Lupus Gåårs Gabriel (Bamze) och valpen Kätran’s Gunwald (Gunnar). Alla hanar (Amadeuz är dock papillon).
Gunnar var först ut. Blev Andra bästa hanvalp.
Sedan klev jag och Adde in i ringen, ensamma i vår klass. 1-1, CK… Super tänkte jag! Vi blir kanske placerade i Bästa hanhundklass.
Unghanen kom inte, Öppenahanen blev utan CK, och så var det Championernas tur.
Pappa Bamze blev andra bästa championhane med CK, två i den klassen fick CK. alltså var det tre hanar med CK, vi skulle bli placerade i bästa hane. Medan vi gick runt vårt varv, jag och Adde, tillsammans med pappa Bamze och en annan championhane börjar jag inse att de andra hanarna är fullcertade… De kan inte få fler svenska Cert. Om domaren bestämmer sig för att ge Cert, blir det till oss.
Jag skakade, både av regnet och av nervositet, men jag försökte jobba med Adde ändå.
Han var lysande hela vägen och vi blev placerade som andra bästa hanhund, före Bamze. Och då blev nästa chock… Adde slog Bamze! Adde slog pappa! Hade jag kunnat sätta mig när jag fick Cert-rosetten i handen hade jag nog det. Adde, 10 månader gammal har just fått sitt första Cert.
Regnet spöade ner i backen och nu var jag blöt in på benmärgen, ville inte ha sönder mobilen men passade på att ringa Andreas när jag var under tak och hämtade ut rosetter med mitt sällskap. Jag hade dock inte hämtat ut kritiken så för mig var det bara att vänta.
Men efter det var det stopp. En fyra och en halv månader gammal juniortik som hunnit utvecklas mer slog Adde i Bästa Junior (som de ibland utser på specialutställningar).
Jag var lyrisk och hämtade ut mina rosetter och en pokal för Certet… Min första pokal på en av hundarna.
Men vänta, det var inte över ännu…
Amadeuz återstod i papillonringen. Och det var ett bra tag till han skulle in. Tack Kicki B för lånet av hörnet i tältet, du är guld värd! Och tack Kicki S för platsen under paraplyet en stund, var dock för kall för att prata.
När man är blöt blir man kall, och när man är kall tvingar kroppen sig själv att skaka, och det var vad som hände mig. Kläder, burar och paraply skyddade hunden bättre än mig, och jag började periodvis okontrollerat skaka. Försökte röra mig, tänka på annat, men så snart jag stannade av skakade jag.
Amadeus och Monica klev in som första papilloner i ringen och fick en etta. Ensamma i klassen blev de också bästa juniorhane, men utan CK.
Jag är så nöjd med helgen, och så tacksam att ha fått låna torra kläder när jag kom in i värmen igen.
Jag har ännu inte fattat det… Att vi kom så långt efter mina tvivel på att åka.
Än mindre har jag förstått att Kennel Anthems första kulls utställda hundar har fått ettor båda två (av tre). Om någon dag kommer jag nog inse det och ta det som extremt bra betyg för min avelsplanering. Hittills kan jag bara säga det högt, utan att det riktigt har sjunkit in.
Elven har friskförklarats. Det var redan i måndags som vi var till veterinären på Djursjukhuset Gammelstad. Nya blodprover togs och alla visade normalvärden.
Så skönt.
Samtidigt som vi var där passade vi på att hälsa på Amadeuz (Anthems Almighty Amadeus) med familj som ju bor i Luleå.
Det var underbart att se syskonen Amadeus och Adde vara tillsammans och busa lite, även fast Adde var lite blyg.
Jag ville ju visa upp Adde för dem, för att visa att det blev en phalène i A-kullen. Fast jag hoppas det blir att träffas igen på Dvärghundklubbens utställning 29 Augusti dit båda Adde och Amadeus är anmälda. Adde går upp mot pappa Bamze, det ska bli spännande att se vad de har att säga om dem båda.
Adde tyckte leonberger Lillen var enorm och kikade lite diskret på honom under lugg. Elven kunde inte vara mer obrydd, de känner varandra sedan tidigare… Gunnar heter en ny phalènevalp familjen har, en vit och svart valp från Kennel Kätran, han och Elven kom riktigt bra överens. Elven är så snäll med små…
Vi tog oss en promenad innan vi åkte hemåt igen, det var så skönt väder…
Hade jag kunnat sätta mig när jag fick Cert-rosetten i handen hade jag nog det. Adde, 10 månader gammal har just fått sitt första Cert.
