Nationell utställning – Piteå 22/5-2011

Söndag morgon startade tidigt. Jag fick åka från mina valpköpare i Luleå till Sjulnäs med Michaela från Keramet’s kennel. Det blev en hel den ämnen som hann avhandlas innan vi var framme, alla hundrelaterade.
Solen log mot oss hela dagen och det var få moln på himlen.

Utställningen i Sjulnäs är arrangerad av Södra norrbottens kennelklubb och är rätt stor för att vara nationell, men den är också normalt den första officiella utställningen på säsongen för oss norrlandsbor.

tredje bästa tikvalp rosettVi hade gott om tid att installera oss vid ringen och få hundarna vana vid tanken att de åter var på utställning.
Hann se ett par spaniel och vattenhundar innan vi skulle in, jag och Priya var åter igen först in av fjärilshundarna och med samma två tikvalpar i ring samtidigt som på lördagen.
Priya tjorvade en hel den på bordet denna gången och på marken också. Hon ville inte gå…
Domaren var väldigt duktig med hundar. Trots Priyas bökande på bordet var han lugn och försiktig. Han tog tid på sig att bedöma och kritiken var välskriven.
Jag kände att ju mer hon tjorvade desto mer energi tappade jag och orkade jobba mindre. Men så fick jag/Priya beröm av Marianne på kennel Midnight Fantasy och bang var energin tillbaka! Hon var min lilla räddare den dagen och jag hade en varm känsla i magen resten av dagen.
Även denna dag blev Priya placerad som tredje tikvalp av tre, och förklaringen kunde jag hålla med om… ”Behöver ringträning”.

Reserv cert rosettCK rosettexcellent rosettDen varma känslan i magen höll i sig och när det var Addes tur hade jag värmt upp honom ordentligt och han hade fått leka med valparnas leksak innan så motivationen var hög. Jag fick honom att satsa allt när han gick i ringen och hans steg var maxat och perfekt! Det kändes enormt bra, jag kämpade ut i fingerspetsarna och han fick Excellent.
Denna gång blev han placerad som andra hane i öppen klass med CK och andra bästa hane med Reserv Cert. Kritiken innehåller inte ett ”Kunde ha bättre”, allt är positivt och åter igen fick vi ”trevligt temperament”.
Två gånger med Reserv Cert i vår, två gånger slagen av samma hane som ännu kan samla Cert pga ung ålder. Men jag har Championatvittring och ska fortsätta kämpa.

Den som överraskat mest är dock Lupo. Han har varit med som sällskap vid ringarna i helgen och svansen har inte varit nere många minuter. Han har varit glad och avslappnad, velat hälsa på människor och varit nyfiken på lekande hundar. Nästa officiella utställning är han anmäld till och det ska bli intressant att se hur han tar det!

Tack alla underbara människor jag träffat och pratat med i helgen. Nya som gamla bekantskaper…
Tack Michaela för att jag fick åka med till Piteå.
Tack Monica för sängplats.
Grattis alla det gått bra för!

Många av oss ses i Gällivare, jag ser fram emot det!

Nationell utställning – Luleå 21/5-2011

På fredag åkte jag till Luleå tidigt på morgonen. Lupo hade tid på Djursjukhuset Gammelstad för borttagning av kvarsittande mjölktänder som inte distriktsveterinären lyckats ta bort.
Jag planerade att bo hos mina valpköpare (av Anthems Almighty Amadeus) tillika ägare av A-kullens pappa inför dubbelutställningen samma helg. Så vi lastade av och gjorde Adde och Priya hemmastadd hos dem och deras fyra hanar.
Vår kommun har haft problem med vattnet ett par dagar och planen att duscha Adde på torsdagen gick inte alls… Trycket var inte nog stort att orka genom hela slangen eller in i varmvettenberedagen. Så jag satte honom i badkaret hos valpköparna under väntetiden att få hämta Lupo. Priya hade jag lyckats bara på torsdagkväll när trycket ökat något…
Lupo klarade narkosen bra och var lycklig när vi hämtade honom och det var inte heller svårt att presentera honom för den tillfälliga flocken.
Sedan åkte vi och satte upp tältet vid vår ring på utställningsområdet, på Kronan i Luleå. Arrangör var denna gången Svenska Dvärghundsklubben.
Jag såg en hel mängd papissar på husbil och husvagnsparkeringen och kände den rätta känslan komma. Jag tror jag log nästan hela tiden.

Upp tidigt på lördagmorgon, rasta hundarna och ge sig iväg till utställningsområdet bara minuter bort. Vädret var lagom, det hade kunnat vara både bättre och sämre, men det blåste en aning kallt.
tredje bästa tikvalp rosettPriya skulle in först i ringen, allra först och det gjorde mig enormt nervös. Men jag fick annat att tänka på när jag via mobilen fick kontakt med en utställare som inte hittade till platsen.
Hur som, jag klev in med Priya tillsammans med två andra tikvalpar. Priya verkade tycka att det var på tok för tidigt för att visa sin bästa sida.
Men något konstigt hände. När jag visat klart och domaren kom fram för att ge en kommentar sa hon ”Suitable only for love” och tackade mig. Väldigt klumpigt sagt och gjort! Jag var övertygad att hon valt att inte ens placera Priya i valpklassen. Tankarna snurrade och jag var nära tårarna… Bara vacker i mina ögon, helt värdelös för andra, min stora skräck. Om hon nu inte skulle vara god att gå i avel så kan hon fortfarande användas till träning, agility, lydnad… Jag ser potential i henne och hon är helt klart den lyckligaste valpen jag haft!
Vi blev i alla fall placerade sist i klassen. Och jag var tvungen att släppa kommentaren för att kunna visa Adde (som fått domarbyte till samma som för papillon) senare samma dag.

Väntan var lång men i och med att man börjar få endel bekanta har man hela tiden någon att gå och prata med och så jag gjorde.
Och jag fick se B-kullens farfar Scooby placera sig som bästa hane och senare BIM. Så roligt när det går bra för släkten!

excellent rosettSå var det Addes tur, och med lite oro äntrade jag ringen.
Adde brukar alltid tjafsa på utställning, speciellt på bordet men denna säsong har han inte gjort det. Han verkar växt till sig, blivit vuxen även i huvudet för han sköter sig så bra nu.
Jag jobbade med honom, och var nöjd med hur han visades och han fick ett Excellent och placerades som bäst i öppenklassen. Dock fick han inget CK men en välskriven kritik. Speciellt kommentaren ”Excellent temperament” värmer då han skötte sig så bra.

Vi packade och åkte innan allt var slut. Vi var så trötta både hundar och ägare.
Senare på kvällen åkte vi ut i skogen och hundarna fick rusa av sig. Under den promenaden tittade jag på Priyas lycka och glädje och bestämde mig att hon aldrig får tappa den. Den får mig att le och skratta och det behöver jag. I mina ögon är hon perfekt av just den anledningen…

EDIT (tillägg): Domaren var med hundarna helt underbar. Hon var försiktigt men ändå noga, märkte väldigt fort när de tyckte det var obehagligt och avledde då till kel eller annat. Det var nog mer missförstånd i språk som gjorde det så konstigt.

Nationell utställning – Överkalix 14/5-2011

Igår inledde vi den officiella säsongens hundutställningar.
Adde och Priya var anmälda och deltog.

I och med att det är nya utställnings bestämmelser och ny bedömningsordning så var det extra spännande att äntra ringen igen.

Priya var först ut. Hon var den enda papillonvalpen anmäld och fick HP och därmed blev hon BIR-valp med fin kritik. Så stolt jag var! Dansade när jag kommit ut ur ringen igen, Priya tyckte nog jag var underlig.
Hon skötte sig för övrigt inte perfekt på brodet men på backen var hon en stjärna.

Många av de papillon som var anmälda kom inte så det gick allt för fort och det blev lite stress med att få Adde klar.
Men jag hann och klev in först av tre öppenklass-hanar.
Han fick ”rött kort”, Excellent så vi fick stanna i ringen medan övriga hanar bedömdes. Även de fick Excellent och konkurrensen kunde börja.
Vi placerades som andra hund med CK och placerades som andra bästa hane i Bästa Hane med Reserv Cert.
Tror inte jag kan bli stoltare. Första gången jag ställer två egenägda Anthemshundar officiellt får båda så bra betyg!

Priya var enormt trött när vi timmar senare klev in i finalringen för valpar. Och där var det svårt att få hennes fokus. Hon ville inte alls på bord, hon ville inte på marken…
Men hon är ju ännu liten och har lite dåligt tålamod.

Jag träffade under dagen ett par nya bekanta som ska bli roliga att fortsätta hålla kontakten med.

Vill passa på att gratta Ann och Vattuskräcken som åkte med oss igår och kammade hem Excellent, CK, Reserv Cert och placerade sig som andra bästa hane, precis som Adde, men i Welsh Corgi Cardigan-ringen.

Adde och Priya är anmälda till dubbelutställning nästa helg i Luleå och Piteå. Vi har större konkurrens men också många bekanta att hejja på på plats. Jag längtar!
Detta var ett underbart sätt att inleda sommarsäsongens utställningar.

Priya och kottar

Man har det inte roligare än man gör sig heter det ju! Och det lever vår Priya verkligen efter.
När snön smält bort från gården kastade jag inte ett par kottar från skogen bara för att ge hundarna lite nyhetens behag. River har som ung roat sig enormt med kottar, något hon verkar växt ifrån men Priya verkat ta efter.

Vilken hund hon är, min Priya. Helt obrydd vad gäller allt underligt som passerar vår gård, om det så är traktorer, släpvagnar, sparkcyklar eller lösa hundar! Helt obrydd stuttar hon runt, bara hon har en kotte.

Nog blev det ett nyhetens behag för de andra, men för Priya var det Ali Babas skattkammare! Jag har numer problem att passera kottrika delar av promenadstråket för att Priya ska välja ut den bästa att ta med sig hem.

Så jag gjorde en film tillägnad hennes kärlek till dessa enkla leksaker…

Vad är det för dag idag?

Elven, vit & svart papillonvalp, 6,5 veckorElven, vit & svart papillon, 8 årÄr det en vanlig dag?
NEJ! Det är ingen vanlig dag, för Elven fyller Veteran idag! Hurra, hurra, hurra!

Åtta år…
Elven blir åtta år idag. Otroligt, svårt att förstå.
Åtta år sedan jag satt och slet mitt hår i sökandet efter phalènevalp. Åtta år sedan första kontakten med Ewa…

Hon kallades Ugglan på kennel Dagsljus och var den enda valpen kvar i kullen. Men det var hon som hade stått ut på bilderna jag sett på hemsidan innan kontakt.

Och så ringde Ewa tillbaka, och jag fick klartecken att tinga den söta valpen med vit kropp och svart huvud.

Åtta år! Hon har fått dansa med mig idag… Hon hatar det.
Hon hår fått en lillfingernagelstor bit köttfärs också. Jag hoppas det inte påverkar magen. Men hon fyller ändå veteran idag!

B-kullen, sex månader

Vad tiden går fort!
B-kullen blir ett halvår. Från idag får de ställas på officiella utställningar, inofficiellt och fortfarande i valpklass i och för sig, men ändock det får ställas med de stora vovvarna…
Lupo killen, han jag inte hade något hopp skulle bli något för ringarna har växt ikapp sina ben och har lång fin kropp nu. Han är lite osäker på sin plats i världen och kommer inte ställas så mycket i sommar dock.
Betty tjejen, kommer nog vilken dag som helst att börja tukta gårdens höns hos syster. Hon är lite blyg när det kommer människor men jag har inte heller provat ta henne från hemmet och till någon hundsamling. Det kanske är något för klubbens inofficiella utställning i maj…
Priya gumman, sockersöt… Päls på g, men bettet verkar idag vara påväg åt fel håll. Jag hoppas det bara har att göra med ojämna tillväxtfaser av över och underkäke.

River har i alla fall lajban med de två valparna som ännu bor hemma. Hon snuttar bort Lupo bortom denna världen, och Priya går bra att slita i öronen. Undrar om hennes fokus och duttande med killen har att göra med att hon bara haft pojkar tidigare…

Grattis min B-kull på halvårsdagen! Jag älskar er alla!

papillon Anthems Beloved Browncoat

Anthems Beloved Browncoat

papillon Anthems Ballad by Bagpipes

Anthems Ballad by Bagpipes

papillon Anthems Butterfly Beat by Bob

Anthems Butterfly Beat by Bob

Lupo

Anthems Beloved Browncoat har varit till salu sedan han var några veckor gammal, men efter att ha haft honom hemma i snart ett halvår har jag beslutat att det får förbli så på obestämd tid.
Han far inte illa här, men visst hade det varit bra att få ha ett eget hem med mindre konkurrens än här.

Jag får se om det blir utställningar för hans del i sommar, jag prioriterar syster Priya eftersom hon växt mycket jämnare…
Han är hur som en hejjare på att hitta på små hyss. Han kan öppna burar och dörrar (som inte är helt stängda). Han har plockat lister som inte varit fastspikade, från väggarna. Men han är inte svår att ha att göra med. Han älskar mys och gos och han är mamma Rivers gulleunge.

Lite blyg ibland och han tycker världen är en väldigt stor plats. Men han har bara blivit modigare för var extra promenad där det bara varit jag och han…

Inoff. utställning – Piteå 10/4-2011

Utställningssäsongen har börjat! Inofficiellt i och för sig, men ändock… Den har börjat.

Imorse packade jag och svärfar in Adde och Priya i bilen och åkte mot Piteå.
Lite underligt att jag första gången ställer på en utställning arrangerad av Svenska Collieklubben (Norrbottens lokalområde) så ställer jag inte Collie, trots att jag har en hemma. Hon är ju dock nyopererad och står fortfarande under karens av medicinen. Och hon har definitivt inte helat under huden ännu, så det var aldrig ett alternativ att Mana skulle delta.

Utställningen skedde i en av Nolia-hallarna där jag bara varit på mässor av diverse slag. Det var väldigt annorlunda att se platsen som upptinad ishall. Men golvkallt kan jag intyga att det var!

Redan i uthämtningen av nummerlapparna fick jag en trevlig överrraskning. Alla anmälda valpar fick en presentpåse med lite gotta, några bajspåsar och en leksak. Eftersom det var en rasklubb för en betydligt större ras än papillon var leksaken anpassad där efter, den var lika stor som halva Priya!

Även våra bekanta från Luleå var där, men vår kille från A-kullen (Anthems Almighty Amadeus) ställdes inte denna gång. Det gjorde däremot A-kullens pappa Bamze, och deras lilla vit/svarta phalène Kätran’s Gunwald (Gunvald), och deras leonberger Lillen.

Priya var först ut i ring av vårt sällskaps hundar. Hon var ensam i sin klass.
Jag var enormt nervös eftersom jag kvällen före börjat oroa mig för min egen reaktion om kritiken skulle säga att hon var ful eller orastypisk. Jag har höjt denna hund i skyarna i mitt eget huvud.
Men vad hade jag att oroa mig för!
Visst ville inte svansen stanna uppe när hon var stilla och osäker. Men hon skötte sig på bordet, kunde visa tänderna.
Hon fick sitt HP och blev BIR-valp med följande kritik:
Söt tikvalp m. tillräcklig kropp för åldern. Fem. vackert huvud. Bett under utveckling. Tillräcklig hals, bra rygg. Harmoniska helhet.. Rör sig bra från sidan o bakifrån. Lite tåtrång fram.
Välvisad.

Jag flög ut ur ringen, eller åtminstone gick på mjuka moln. Någon fler tycker om min tjej!

En stund senare var det dags för Adde och Gunvald. De är i samma ålder men helt olika typer av fjärilshund. Adde rätt stor och grov, Gunvald mycket mindre och lätt. Alltid lika spännande att se vilken typ en domare gillar…
Adde gick först och skötte sig med en hel hög guldstjärnor! Med förra utställningen i Gällivare i minnet väntade jag mig lite tjafs och uppstickande, men han gjorde allt jag bad om, stod kvar med tassarna där jag ställde dem… Han gjorde mig stolt och nöjd, det var en enormt bra träning.
När det var dags för konkurrens gick allt också jättebra och efter första varvet stannades vi med mig och Adde som etta, och med endast hanar anmälda blev han BIR med följande kritik:
Mask. hane m. bra kropp. Bra huvud o uttryck. Bra öron. Tillräcklig hals. Bra rygg. Väl välvda revben. Harmoniskt vinklad fram o bak. Rör sig bra fram o från sidan, tendens till lite brett bak.
Välvisad.

Vår första BIR-rosett sattes i min hand och jag blev lite chockad, men jag hade inte tid med det, jag hade lovat Elin (delägare av Bamze) att fota när hon ställde honom så jag rusade att hämta kameran.
Det var första gången han ställdes i Veteranklass, och han blev BIR-veteran.

Lillen blev även han BIR.

Priya sov en stund och var pigg inför finalerna, men där placerade vi oss inte. Men man kan tro att jag klistrat henne vid golvet för hon stod, och stod så duktigt.
Bamze placerades som BIS Veteran Reserv (5:a).
Lillen placerades inte i finalerna.
Adde laddade upp med en tupplur bara minuter innan vi skulle in i finalring, men inte heller han placerade sig.

Och så vände vi hem, nöjda med dagen.

Tack alla trevliga människor jag träffat och fått prata med. Ingen nämnd, ingen glömd!

Pyh, ”Robban”

Varför inlägget om resan ner till B-kullens pappa aldrig blev av vet jag inte. Jag hör börjat det här flera gånger men det har inte blivit mer än början.

Som vanligt hade River börjat löpa tidigare än beräknat och ögonlysningstiden blev åter igen en i sista minuten… Bara dagar innan höglöp. Men hon blev åter U.A och jag planerade och bokade boende för vistelsen nere i Junsele och Keramet’s Kennel.
trefärgad papillon och Johanna FältJag gjorde en chansning denna gången och åkte till en hane jag ännu inte träffat, och jag hade vänt hem utan parning om det visat sig att hanen inte föll mig i smaken. Men vilken kille! Han ska göra sin far stolt för pappa Scooby har jag träffat på utställningar. Han är enormt snygg och arbetsvillig som få! Han har imponerat på mig. Trots detta blev det sonen som fick äran att träffa min River.
Robban (Pyh i stamtavlan) har mycket lång päls, och man kan inte riktigt första hur liten han är under all päls. Och jag hade önskan att Rivers nästa hane skulle vara en av minde modell.
Han charmade mig med sin glatt ruskande svans och sina försök att övertala mig att få träffa tjejen i bilburen på nära håll.
Hans tan-teckning är i färgen djupt röd och jag förlorade mig helt i den. Har inte sett någon trefärgad med den djupa röda färgen, som jag lagt märke till tidigare. Hans öronfrans är lång och rent svart där tanet inte finns och öronen är ansatta där jag tycker de ska vara.

Han var en lugn kille trots att jag hade med mig en tjej.
River och han busade lite innan försöken och River gjorde på sitt vanliga vis och sprang sig och killen trött första stunden.
Det tog tre dagar innan vi fick en ordentlig hägning och det var bara timmar innan planerad hemfärd. River måste haft ett väldigt sent höglöp.

trefärgad papillonNu sitter jag här med resultatet av denna parning, de är snart 6 månader och jag är mer än nöjd dem. Jag fick för första gången tikar i en kull, jag önskade mig minst en trefärgad tik och fick två. Jag fick även en vackert tecknad, röd kille på köpet som ännu är kvar här hemma och han kommer nog förbli här.
Ena, minsta tiken, har helt fångat mitt hjärta.
Andra tiken bor med min syster och sover i deras säng var natt…

Jag vill åter tacka Michaela och Lisbet (på Keramet’s) med familj för att jag och svärfar fick komma och ta upp endel av er tid. Ni är enormt trevliga allihopa och jag hoppas jag får träffa några av er i sommar igen!

Morfars mor, en krutgumma!

Uffa (Sontinis Minette), syskonen River och Theos morfars mor, blev igår 15 år. För mig är det enormt med tanke på att jag träffat denna bestämda lilla dam och senast var hon lika pigg som vilken ”medelålders” hund som helst.
15 år gammal papillon

Bilden är tagen av och tillhör Ewa på Kennel Dagsljus. Den publiceras här med hennes tillåtelse.

Grattis Vackra Uffa från släkten på Kennel Anthems!