På fredag (20 maj) innan dubbelutställningshelgen hade Lupo tid hos veterinären för borttagning av sina mjölktänder. Vår distriktsveterinär hade några dagar innan försökt ta bort dem men misslyckats så han remiterade oss till Djursjukhuset Gammelstad.
Allt gick bra och Lupo följde med på utställningsplatserna och skötte sig lysande!
Hans karens efter sederingen går ut den 17:e juni och han är anmäld till utställning 18:e… Nu ska vi hårdträna tandvisning.

I onsdags (25:e maj) var det Priyas tur att vara till veterinären, men denna tur var mycket mer dramatisk.
Priya var under helgen väldigt aktiv och på måndagkväll när vi var hemma kände jag att hennes stängda navelbråck, vid veterinärbesiktningen kallades det put-navel, hade växt och var mer spänt och hårt och lätt blånat. Eftersom jag fått veta att bråcket var stängt borde det inte förändras om inte något hände där inne och jag bestämde mig att ringa veterinär följande dag.
Det jag gjorde och jag fick en tid redan dagen efter för undersökning och eventuell operation. Vanligtvis bokar de inte operationstid så snart.
Ingen kunde köra mig så jag bestämde mig att ta tidiga morgonbussen om inte mirakel hände på kvällen. Jag ville inte boka om tiden, jag ville få det undersökt och åtgärdat om det var så allvarligt som jag trodde.

Sagt och gjort. Klev upp väldigt tidigt och ordnade Priya och transport och gav mig iväg till busstationen, men före kollade jag bråcket igen. det hade växt mera, och var varmt hade börjat byta färg från lätt blånat till allt rödare. Det blödde in i naveln.

Bussresan gick bra, Priya sov hela vägen. Jag däremot var extremt orolig.
Väl framme fick vi sitta en stund. Priya satt i mitt knä i väntrummet och tittade på alla hundarna. Hon var nyfiken men ville inte fram. Katterna var en annan sak, de var hon väldigt nyfiken på, hon var så söt.
Inne hos veterinären förklarade jag min oro och försökte förklara hur det sett ut innan. Nu såg jag också att mer av huden började ge upp under spänningen, bråcket hade ändrat form.
Priya började få lite feber och veterinären lutade åt operation men ville ha ett andra utlåtande och bar Priya bakom de fruktade operationsdörrarna för att höra med andra veterinärer. Även de sa omedelbar operation och Priya lades in över dagen.

Det gav mig sju timmar att hitta på saker att sysselsätta mig med i Gammelstad men jag började med att äta frukost på ett konditori och samtidigt ringa alla som berördes och kunde ge mig stöd.
Jag hade gått ut på facebook att jag var påväg till djursjukhuset och besvarade frågor där också, jag hade iPaden (surfdatorn) med mig…
Jag ringde min valpköpare i Luleå och åkte till Djurmagasinet och fördrev tid och tankar, men oro och nervositet tog över och jag bad att få åka tillbaka till djursjukhuset efter inköp av ny klotång (som troligtvis kommer slaktas för reservdelar för min nuvarande).
Fyra timmars väntan spenderade jag på djursjukhuset och svamlade periodvis med skötarna när de inte hade folk att hjälpa.
Jag fick ut recepten lite tidigare än vid uthämtande av hund på min önskan eftersom man inte får ta in hundar på apoteket och jag inte hade någon bil att ha henne i…
Men så tillslut fick jag träffa min trötta tjej, med tratt på huvudet och allt! Hon kunde ligga i den nybäddade transporten även med tratt och hon somnade nästan direkt.
Jag fick sitta i väntrummet till det var 20 minuter till bussen skulle gå, då tackade jag för mig och gick till busshållplatsen.
Priya sov hela vägen hem och var groggy även hemma.

Dagen efter, efter att hon fått smärtstillande var hon sitt vanligt själv… Mer under taket än på golvet, så dessvärre är det burvila för denna dam nu.
Jag sover inne på kontoret på bäddsoffan igen med datorn på golvet och Priya en och en halv meter bort.

Hon är anmäld till Midnattsolutställningen men är ännu under karens från smärtstillandet då så hon kommer inte ställas…
Burvila 30 dagar för denna dam. Hon hade en försvagning i bukväggen som gått upp och inte slutade läcka. Jag vill inte riskera att hon sliter upp det igen!