Match made in heaven

På onsdagsträningen klubben har var Mana inte ensam collie på plats. En korthårig hane vid namn Akilles var också på plats.

Efter att ha känt av gruppen lite, så att min lilla fröken inte skulle strunta i mig fullständigt, närmade vi oss den stiliga killen och hans matte och tränade lite jämte dem.
När de väl fick lite vila och tittade på varandra låste sig Mana helt på honom. Man såg att ”den där, den skulle jag ha superkul med” i tankarna på henne.
Och när de lite senare fick hälsa så pussades de, mitt hjärta smälte!

Det är så sött, båda har varsin liten strimma vitt i pannan. Båda är trefärgade. Han korthårig, hon långhårig. Och stora, fina collienäsor och vackra öron på dem båda.
Jag är väl medveten om att Mana inte ska gå i avel, men nog kan hon ha en pojk-vän ändå. Elven har ju det i Bamze!

Hoppas de kan träffas och härja någon gång, och att kameran är med…

Snöbadad

Mana och Vattuskräckens ”playdate” gick bra.
Det var rätt mörkt ute så kameran fick inte följa med.

Vattuskräckens sätt att charma Mana var lite småroliga. Han är väldigt burdus, troligen för att han är van att många hundar är högre än honom själv, och det var Mana också…
I alla fall, först tyckte collieflickan att han var jättekul, åtminstone i koppel men när de kom lösa och fick springa blev han lite hårdare mot henne och hon blev osäker. Vid ett tillfälle hamnade de båda i djupsnö och Vattuskräcken kunde inte låta bli att trycka ner även hennes huvud rätt djupt.
Jag tycker trots det att det gick bra. Det krävs nog ett antal gånger till med promenad och lek innan vi kan introducera fler lekkompisar. Vill inte att det ska bli för mycket för henne för snabbt. Jag vill att hon i första hans ska lyssna på mig också och inte välja att alltid välja att leka, men det är klart, hon är bara valp ännu.

Hon var enormt trött när vi kom hem. Och även lite lugnare igår förmiddag så igår fick Elven och River gå en långpromis i finvädret. Första gången iår som Elven velat gå en långpromis, hon verkar ha lite vinterdepp och vill inte vara ute när snön ligger. I alla fall till solen kommer tillbaka, då får hon energi.

I veckan väntar en massa jobbmöten och ett tandläkarbesök, men mitt stora hopp är att få vara ledig till påsk. Men att åka till stugan under påsk lockar inte… För mycket folk, skotrar, hundar och ungar. När jag åker upp vill jag vara ensam, med hundarna!

Uppskjutna planer

Det var ju planerat att para River till hennes nästa löp, som är igång i detta nu. Men, eftersom alla tikarna här hemma åkt på rejäla förkylningar och jag misstänker kennelhosta på två av dem, så skjuter jag upp det. Jag vill absolut inte smitta hanhunden eller de andra hundarna i det hushållet.
Så alla hundarna här hemma har strikt ”inte träffa och leka med andra hundar”-regel i tre veckor framöver.

Så, Manas socialträning med/bredvid andra hundar får vänta. Det är vardagslydnad som gäller…

Och kolla in näsan hon fått!
collievalp Mana

Epilog, Elvens magproblem

Jag är optimistisk för en gång skull… Nu avslutar vi Elvens mag-problem en gång för alla.
Det kommer kosta pengar, men hon är så värdefull för flocken att jag inte ser något annat alternativ…
Vi kommer, eller har sedan ett tag tillbaka bytt foder igen på henne. Hon går nu på Royal Canin Sensitivity Control våtfoder

Detta efter konsultation med veterinär. Det gick till en början bra med torrodret av samma typ, baserat på fisk, men eftersom hon dricker så dåligt som standard så provade jag ha henne på våtfodret ett par dagar extra (hon ska annars bara ha det när hon varit illamående) sist hon mådde lite tjyvens. Och hon höll sig bättre, mådde mindre illa.
Så jag ringde veterinären igår för att bolla lite tankar jag haft, att hon helt enkelt mått illa och fått magsår perioder för att hon dricker så dåligt och det (torrfodret) blivit för starkt för magen… Han trodde det också och rekommenderade att fortsätta med våtfodret om jag ansåg det ekonomiskt hållbart. Så klart var det det! Allt för min silvergråa flicka!
Hon har troligtvis fått en försvagning i magen efter alla år hon druckit dåligt och därför har någon mindre foderallergi som följd. Därför fortsätter vi med det allergivänliga fodret…

Nu är det bara att hoppas att levervärdena går till sig. Kommer nog be dem kolla dem nästa gång vi far in och munsanerar henne.

Annars går allt bra, men nog känns det att man har en valp i huset…
Mina sommarskor/inneskor är väldigt smakliga.
Och yla kan hon och tycker inte om att vara ensam hund hemma. Hon trivs bäst i flock på både människor och hundar. Katter bryr hon sig inte om, i alla fall inte grannens eller pappas.
Och att hon är av vallhundsras känns också då hon gärna försöker tränga en lite när man går.
Men, jag är imponerad av hur snabbt hon får kläm på saker. Sitt kom av sig själv, tror hon tittade hur den andra hundarna gjorde. Och säger man hennes namn, Mana, så får man hennes uppmärksamhet på en gång… Och det har klickat senaste veckan, så hon är nog rätt hemma hos oss nu.

Nu ska vi se när hon får träffa sin tilltänkta lekkompis Vattuskräcken och härja med en hund av hennes kommande viktklass, samt när hon får träffa buspojkarna i Porjus…

Valp i huset

Så har man valp i huset igen… Det dröjde inte länge.
Resan till skåne gick precis enligt planerna, förutom snöröken på vägen hem som försenade oss lite under bilresan sista milen.

Mana har visat sig vara enormt över mina förväntningar! Jag antar lite av fördomarna låg kvar i bakhuvudet. ”Collie är rädd för allt!” men inte såg jag många spår av rädsla under de fyra timmarna vi spenderade på Arlanda väntandes på nästa plan…
Hon var nyfiken på alla och speciellt på rullväskor. Inte rädsla, nyfikenhet. Hon höll sig alert i två och en halv timme, sedan somnade hon av pur utmattning och sov ganska hårt även på ett sådant aktivt ställe som huvudstadens flygplats.
Hon är stark.

Igår var vi dessutom på styrelsemöte och stumpan fick följa med… Hon var i och för sig ganska trött redan innan då hon fått bada och föntorkats under dagen, men även där var hon social och kollade in de människor som visade henne intresse och sedan rullade hon ihop sig och somnade djupt.
Hon är en hund över mina förväntningar! Tack Ewa för ytterligare en hund att älska!

De andra hundarna här hemma har tagit det ganska bra. Det är bara River som varit väldigt sur periodvis…

Vill inte skriva så mycket mer då jag är rädd att inte göra mig förstådd. Ligger med feber, halsont och ordentlig värk i så gott som alla muskler. Misstänker influensa…

Några bilder från helgen på släktingar till vovvarna från Dagsljus som finns här hemma:

Mana, ett charmtroll!

Ett dygn har jag varit här i skåne nu… Ett intensivt dygn!
Mycket hundfolk att prata med har kommit och gått. Har pratat med tre Ewa:or, både ”in real” och via telefon. Otroligt roligt när man bara haft internet-identiteter på två av dem tidigare, nu har en ett ansikte och båda röst (och tredje Ewa är min uppdfödare).

”Så, Mana då?” gissar jag att ni tänker…
En bedårande liten sak. Fångade mitt hjärta rejält genom att göra precis som sin mor gjorde första gången mitt hjärta smälte för collie… Hon lade nosen mot min näsa och bara tittade undrande på mig, och vips var jag kär!

Tidigt (kring sju tror jag det var) imorgon åker jag härifrån till flyget. Sedan kommer vi till Arlanda och där får jag vänta i fyra och en halv timme innan planet till norr lyfter. Men det finns nog att göra under den tiden. Rasta och mysa i ett hörn någonstans på flygplatsen. Väl nere på marken på Luleå Airport väntar husse och svärfar och då blir det bil de sista milen hem. Är väl hemma kring åtta kanske och då ska övriga flocken få bli sur på mig igen för att jag kommer hem med ”unge”! Men det tar nog inte länge innan det är förlåtet…

Ska jag vara ärlig är alla valparna som är kvar bedårande och jag är säker att de tre valparna som flyttade igår också var det. Man hade ju bara ögon för sin egen…
Kanske jag ändå smyger ner den minsta hanen i väskan också, så söt!
Mana är nu enda tiken kvar i valphagen… En tjej mot fem killar men det sköter hon fint, hon är minst lika busig och kan nog tjuvnypas hon med…

Fem hanar kvar på kennel Dagsljus alltså, och även Ulrika på Ullsåsa har valpar kvar (tror det finns tikar kvar där).
Jag ser gärna att det kommer fler collieaktiva till Jokkmokk… Någon sugen? ;)

En massa nyheter

De tre gossarna från Kleinspitzkullen flyttade från mig igår. Alla till Norge.
Det var hjärtslitande att plocka ihop valpstationen och se Ginas lite oförstående blick. Men hon verkar ha accepterat det idag. Nu ska vi försöka få tillbaka musklerna på henne, och få ner River i vikt… Promenader står på schemat framöver.

Elven är hemma igen. Veterinärerna har kommit fram till att hon senaste inläggningarna har haft katarrer i magen, alltså en återkommande sak och så klart kan jag inte låta bli att oroa mig för att det ska bli en bestående sak.
Så Elven går nu på specialfoder (Royal Canin Sensitivity Control) och så har hon fått magsårsmedicin så att magen inte retas mer utan får läka ut ordentligt. Hon ska alltså inte äta så mycket utöver det fodret närmsta tre veckorna.

Kanske ni ser att en ny hund finns under hundar i menyn… Collien Mana.
Mina drömmar ska alltså komma att bli sanna. Jag ska få mig en egen collie att träna med. Min första, egna (delad med sambon), stora hund!
Jag hämtar henne första helgen i februari, samma helg då Jokkmokk har sin årliga vintermarknad.
Men oj vad jag längtar!
collievalp i bollhav
Och jo, till sist. Hushållet har nu en systemkamera som vi hoppas lära oss snart så hemsidan kan hållas uppdaterad med högupplösta bilder…